CITAT (Myosotis @ 15-12-2008, 11:38)

Det jag inte förstår med "Pica pica" och "Falkens öga" är varför folk inte har förmågan att se talgoxen i trädgården, möstret som rimfrosten bildar på fönstret, skuggan i barken på ett gammalt träd. Ingen stannar upp, ingen ser och njuter. Men kommer samma sak på bio och kallas för konst, ja då har de plötsligt tålamod! Filmerna är annorlunda, sevärda och ganska bra, men för mig är talgbollen utanför mitt fönster lika underhållande. När jag bodde i staden var det så tydligt. Det häckade tornfalkar på rådhuset - ingen såg dem någonsin. Jag tittade på dem varje dag och njöt. Ibland sträckte det tranor rakt över - ingen hörde. Det enda folk reagerade på var jag som tittade upp, för det var avvikande. Ibland kunde man ha turen att se en trollslända eller en nötskrika inne i staden, eller maskrosen som växte i en springa i asfalten - inget de stressade människorna brydde sig om. Vad är det som gör att samma människor kan ta till sig samma sak på film? Jag förstår inte.
Håller med Aqva, det ligger massor i det du säger. Det verkar som om en del bara vill ta sej från A till B utan att se vad som finns däremellan.
Detsamma gäller renates inlägg, tänk vad folk missar bara för att dom inte vill ha 'tyst' omkring sej i naturen.