|
Underbart vackert väder var det i dag och vi fick vårkänslor, både jag och hundarna - så många att jag bestämde att vi skulle lägga ett Xera spår innan färden in till lilla staden och biblioteket och så planerade jag in en massa andra aktiviteter också – är det vackert väder så ska man ju utnyttja det.
Tog hundbilen som är liten och lätt och körde bara av vägen in på åkern och så la jag spåret och sedan tänkte jag fortsätta med planerna – Tji fick jag.
Tror inte bilen satt fast från början men när jag fått hålla på ett tag så satt den fast.
Hämtade kvistar, plastrester från sådana där ”hö ägg” – inget hjälpte, bilen kom längre och längre ner i leran.
Minnet framkallade tidigare tillfällen då bilen – givetvis tidigare bilar, kommit upp från hålor med hjälp av grankvistar – granar finns inte på jordgubbs åkrar men i bilen fanns en trasmatta och den hjälpte lite men var ju inte så bred. Var ut och flyttade på den en gång men sedan körde jag fast – slet ut hundfilten – nu började Xera bli lite upprörd.
Nu var bilen halvvägs till Kina och jag kände att det var dags för en paus. Tog ut Xera och lät henne gå spåret, trots att det inte legat tillräckligt länge – gjorde hon bra, speciellt vinklarna.
Omgivningarna är fulla av trevliga människor men inte mitt på dagen – då är vår lilla grusväg ödslig. Bestämde mig för att Nu går jag hem och samlar mig och funderar vidare och det gör man bra när man går med hund men snurrig som jag var bestämde jag mig för att ta med bok kassen, den som var full av de böcker som skulle lämnas tillbaka på biblioteket – den var väldigt tung men jag tog mig hem.
Är nog bara någon km hem och på vägen funderade jag ut att det behövdes fler mattor och så kanske lite tidningar – sedan skulle jag säkert få upp bilen på vägen.
Husse menade att jag kunde ta trädskivorna som finns en våning upp i vedboden och så såg jag på honom att han ville följa med och hjälpa till – kan han ju inte och jag vill inte att han ska behöva känna att han inte kan så jag skyndade mig iväg på min tur att ”rädda bil från att drunkna i leran”. Nu finns det ytterligare en bil i familjen och den kunde jag ju ha tagit men Nej jag tog fyra trasmattor under ena armen och en papperskasse full av GP i den andra och traskade iväg över åkrarna – vilken syn!
Men när jag var halvvägs hörde jag en traktor, slängde mattor och kasse med tidningar på marken och sprang (ganska sakta och jag ska vara ärlig) och vilken tur jag hade som hittade trevlige Daniel som lovade hjälpa mig.
Med hjälp av två trevliga ynglingar kom bilen lätt (ganska) ut på vägen igen och jag kunde köra den hem.
Innan vi kunde fortsätta göra det som planerats fick jag ta ut tvätten och gissa om hjulhusen var fulla av lera.
Vårt åkeräventyr tog ganska många timmar så vi fick prioritera de fortsatta aktiviteterna.
Sak samma Monsterhunden har fått nytt halsband, storlek 70, lite i minsta laget men större fanns inte
|
Som det kan bli, De som såg mig skrattade nog
14-01-2009, 22:32
Halvvägs till Kina...
Det hade nog jag gjort...
zon 1
Underligt hur hjärnan prioriterar ibland.. klart att bokkassen skulle med hem!! De kunde ju a frusit om de legat kvar i bilen..
