Det var en gång en gran. Alternativ

[Gossen Ruda]

Som råkat illa ut och blivit av med toppen. Som kompensation blev det 3 nya toppar och den växte vidare.

 090321_2_gran.jpg ( 58.3k ) Antal nedladdningar: 74


Den ser fortfriskande frisk ut men nere vid roten ser man att nånting hänt.

 090321_3_gran.jpg ( 90.05k ) Antal nedladdningar: 97


Det är spillkråkan som rensat bort barken, inte för att döda trädet utan för att smaska på goda skalbaggslarver. Dom har fått fritt fram när trädet tappat gnistan. Friska träd blir inte angripna. Det har gått att se i några år att nånting inte stått rätt till, ett enormt kådflöde som fått trädet att likna ett rinnande stearinljus.

 090321_4_gran.jpg ( 79.04k ) Antal nedladdningar: 49


Hur länge sen var det som trädet blev topless? Jo, under höststormarna 1969 när ett annat träd ramlade på detta trädet. Det kan ses ligga bakom trädet på bild 2. Jag klagar inte över det hänt, nu blir det lite mer eftermiddagssol ner till mitt hus.

[Huggorm]

Den var förvånandsvärt vad lite den har växt på 40 år. Skulle jag ha sett den där trippeltoppen skulle jag nästan ha trott att det skedde vid Gudrun för bara några få år sedan

Den står väll inte såpass nära att den kan landa på någonting viktigt om den faller åt ditt håll?

[Gossen Ruda]

Jo, det är 40 år sen. Granen som slog av toppen fastnade och stod lutande och skavde mot topparna i ca 20 år så dom hade svårt att komma igång. Ingen fara med ev fall, det finns bara andra träd som kan skadas. Den står nog 150 meter bort.

Redigerat av Gossen Ruda: 22-03-2009, 20:16

[Cilla]

Härlig bild på granens sätt att lösa förlusten av topp! Förunderligt att det hållit i 40 år.
Granen ser ut att ha nått sin ungefärliga slutstorlek när skadan skedde, kanske bidrog det till den fotsatta långsamma tillväxten. Dessutom tar det tre gånger så mycket energi att utveckla tre toppar...

Bra exempel också på att om man inte tänker sig fortsatt tillväxt på det här sättet, så tänker man aldrig att man ska "toppa ett träd".

Själv fascineras jag av skogsträd där man kan se hur de levt vidare med skador, medan jag tycker det är mindre angenämnt att se det i våra trädgårdar efter beskärningsskador.

[Gossen Ruda]

Epilog. Någon gång de senaste veckorna blev Nordanvinden för mycket. Nu får jag lite jobb med att kapa grenarna för de spärrar delvis stigen upp på berget. Men stammen får givetvis ligga kvar som mat till alla nedbrytare tillsammans med högstubben. På vägen ner knäcktes även torrfuran till vänster, det är den toppen som syns.


Redigerat av Gossen Ruda: 19-12-2010, 18:51

[Gunilla T]

Så bra att du inte städar i naturen och högstubben kommer att ge mat åt många små liv åratal framöver!

När vi flyttade ut i skogen för 12 år sedan hade vi ingen som helst kunskap om ekosystem eller nedbrytning. Vi städade och eldade upp kvistar och grenar och jag släpade omkullvälta torra träd till brasan - usch! Numera ligger de kvar till glädje, inte minst för hackspettarna och miljarder småkryp. Torrfurorna står kvar tills de ramlar och får sedan ligga...

Redigerat av Gunilla T: 20-12-2010, 16:39

[Gossen Ruda]

Så bra att du inte städar i naturen och högstubben kommer att ge mat åt många små liv åratal framöver!

När vi flyttade ut i skogen för 12 år sedan hade vi ingen som helst kunskap om ekosystem eller nedbrytning. Vi städade och eldade upp kvistar och grenar och jag släpade omkullvälta torra träd till brasan - usch! Numera ligger de kvar till glädje, inte minst för hackspettarna och miljarder småkryp. Torrfurorna står kvar tills de ramlar och får sedan ligga...

Grenar kan man lugnt kapa bort och elda upp efter några år. Så länge barken sitter kvar finns det plats för insekter men själva grenvirket är så hårt att det duger bara till eldning. Det tar lång tid för dem att brytas ner och de ligger bara och väntar på att lägga krokben på skogsvandrare. Detta gäller barrträd.

[smuleborg]

Grenar kan man lugnt kapa bort och elda upp efter några år. Så länge barken sitter kvar finns det plats för insekter men själva grenvirket är så hårt att det duger bara till eldning. Det tar lång tid för dem att brytas ner och de ligger bara och väntar på att lägga krokben på skogsvandrare. Detta gäller barrträd.

Intressant. Men avger de då (efter några år) verkligen någon värme? Kan i och för sig vara bra att ha för att få igång kaminen.

Och Gunilla - Det var en gång, också vi städade upp, eldade grenar och kvistar (och till och med löv , tro det eller ej) i eldningstunna. Vi visste inte bättre. Nu tror vi att vi vet bättre, och har slutat städa; men vi värmer upp fastigheten med en kombination av el (30) och ved (70). Jag vet inte alla gånger om det "blir rätt"; vi försöker så gott vi kan.

[Gossen Ruda]

Det är en jäkla värme i grangrenar, även gamla sådana. I skogen ligger det träd som föll vid stormen 1969. Stammarna är nästan helt borta men grenarna finns kvar.

[Huggorm]

Grangrenar är faktiskt extremt hårda och energirika. Ved från stammen är inget vidare, men grenarna är nästan lika bra som att elda ek. Man kan även använda dom som stängselstolpar, för dom står emot röta relativt länge.

Jag har också eldat en del ris genom åren, men inte ofta längre. Men jag drar gärna ihop det i högar, så man kan gå genom skogen. Sedan kan det ligga i hög och förmultna, det tar ju längre tid men inget går till spillo.

[smuleborg]

Det var som, det där med grangrenar, - tack!

[Gunilla T]

Och Gunilla - Det var en gång, också vi städade upp, eldade grenar och kvistar (och till och med löv , tro det eller ej) i eldningstunna. Vi visste inte bättre. Nu tror vi att vi vet bättre, och har slutat städa; men vi värmer upp fastigheten med en kombination av el (30) och ved (70). Jag vet inte alla gånger om det "blir rätt"; vi försöker så gott vi kan.

Huvudsaken det går framåt det finns ff de som eldar löv i tunnor.

Vi har nog en liknande uppvärmning, vi har en gammaldags kakelugn som eldas varje dygn på vinterhalvåret, ger riktigt bra värme och håller värmen i nästan ett helt dygn.

Riset ja, det samlar vi numera i högar, ser lite trevligare ut och kanske ger det lite skydd åt fåglar och andra djur.

Kanske vi skulle ta tillvara grangrenarna efter några år om de innehåller så mycket energi..

[Myosotis]

...stammen får givetvis ligga kvar som mat till alla nedbrytare tillsammans med högstubben...

[malcolm]

Men stammen får givetvis ligga kvar som mat till alla nedbrytare tillsammans med högstubben.

Aha, det är därifrån uttrycket stamgäst kommer ifrån.

[Cilla]

Intressant att se, jag minns bilden från denna gran från flera år sedan.

Det är mycket roligt att följa utvecklingen hos en högstubbe, dvs ett träd som man spar en bra bit av och kanske de lågt sittande grenarna också. En av de största granarna hos mig drabbades av granbarkborre en sommar och dog knall och fall under ett par månader. Granbarkborrens angrepp får granen att sava och när fåglar hackat av barken ser man borrens vackra spår. Under många år har man glädje av att se nya fåglar äta och bygga bo eftersom insektslivet varierar beroende på hur långt nedbrytningen skett, vad svampar gjort mm.

Jag lät granen stå intakt med alla sina grenar under tre år, sedan var det på gränsen att man ville klättra upp och såga ned den. Lämnade ca 5 meter och grenarna på den, och skar i toppen så att det ser ut som att den knäckts och fallit av. Lite dramatik passar på det här stället.

Nu är all bark borta och stubben börjar långsamt skifta i silverfärg. I sommar hoppas jag att mina nya pyttegranplantor invid kommer att krama om högstubben en bit upp. Hade granen stått soligt hade jag försökt få upp honungsros eller alpklematis, det ser roligt ut. I skugga går det bra att sätta lina och pipranka, eller murgröna om det är gynnsamt klimat.

Fågelholk måste upp i toppen också, än är veden för frisk för att någon fågel har velat hacka ett bo själv.

[Gossen Ruda]

Jag är lite förundrad över hur snabbt det gått. För knappt 2 år sen var toppen fortfarande grön och frisk men barken var helt borta vid roten. Senare under det året dog toppen och blev brun. Nu ett år senare bryts den av blåsten. Tydligen var stammen helt genomrutten redan från början men hur kunde toppen leva?

[Cilla]

Också jag har förundrats många gånger av enskilda granar. Vad de kan leva med, länge, och hur snabbt de kan bli angripna av t ex barkborre, och hur länge de kan stå kvar med stora skador eller vara helt döda - utan att knäckas eller falla. Träd som har skador eller stress blir lättare och snabbare angripna och där sekundärangriparna anfaller det redan försvagade trädet upplever man det som att trädet dör snabbt.

Att topparna överlever länge är för att gran satsar på toppen i första hand, hela livet. En skada där, eller en toppkapning, så har man flera toppar som skjuter väldig fart. Apikal dominans kallas det. Flera trädslag har detta, men inte alla. Med björk är det t ex så att en rotröta visar sig först i toppen, som blir glesare eller helt utan bladknoppar.

Att träd kan leva en tid utan bark runt om stammen beror dels på att de lagrar energier som de förbrukar vid skador, och dels på att de kan transportera näring nedifrån och upp också genom de yngsta, yttersta årsringarna. Nedåt till rötterna kommer däremot ingen näring om sildelen, som sitter strax under barken, är intorkad eller helt trasig runt om. Rötterna fortsätter alltså att skicka näring men får inte tillbaka, och trädet dör så småningom om det inte kan bilda ny sildel med barkskydd utanför.

Att hela inre delen av trädets ved är rötskadad behöver inte påverka näringsflödet i trädet alls, men det påverkar ju stabiliteten så småningom. Också ett rör är starkt, men inte lika elastiskt som en helt igenom frisk stam. För stadsträd har man olika måttstockar för hur tjockt röret, dvs den levande veden, ska vara i proportion till trädet, för att det ska få stå kvar och betraktas som säkert. Bland annat.