Känner ni till denna psykiska störning? Alternativ

[Mårbacka]

Hej!
Vi söker lite hjälp, och jag tycker att odla är en bra sida att ta upp detta.
Min systerdotter är en helt vanlig tioåring. Hon har väldigt normala beteenden och man uppfattar henne som en glad och ganska utåtriktad tjej i skolan bland annat. Men min syster har kommit på henne att hon har psykiska problem. När hon är ensam går hon in i en helt annan värld med egna fantasier och djupa hallucinationer, och detta pågår i flera timmar. Mamman är väldigt orolig över henne. Hon har hållt på så här väldigt länge, förut trodde vi att "hon leker med dockor" eller något. Men det är under de senaste tiden vi har märkt av detta, att det inte är normalt, tyvärr. Under tiden hon "hallucinerar" blir hon irriterad ifall man stör henne. Och hon trivs med det. För övrigt har hon ju inga problem, varken koncentrationssvårigheter eller något. Hon är väldigt duktig i skolan också. Hon lärde sig att läsa och räkna ganska tidigt.
Mamman kan inte bskriva exakt hur det går till, men vi båda är säkra på att detta är en psykisk störning. Men vi vet inte vilken! Vi har letat på nätet efter liknande symtom men utan framgång. Vi ska tala med en doktor en dag, men vi vill gärna veta ifall någon vet vad detta kan vara för något?
Mvh

[Gunilla T]

Det bästa ni kan göra är att beställa tid för undersökning på BUP.

Lycka till!

[Lilla Birka]

Det kan faktiskt vara en variant av epilepsi, en variant som inte ger kramper utan bara frånvaroperioder.

Redigerat av Lilla Birka: 12-04-2009, 11:36

[Mårbacka]

Jo vi har tänkt på det mesta. Men mamman e så orolig att hon vill veta mer om detta innan hon bokar tid här och där, för hon känner at hon inte har så mycket att säga, utan det är mest "se henne så förstår du".

[ängsvädd]

Jag råder er att skicka detta mejl till knattetimmen@sr.se eller knattetimmeniP4@sr.se Där finns Louise Hallin som är leg. psykoterapeut och barnmorska - MYCKET KUNNIG på barn!

Den första mejladressen går till p4 radiosthlm 103,3 där knattetimmen sänds måndagar 9.30-10.30, kan även höras på webben eller poddradio. Den andra mejladressen är jag inte säker på, vissa lördagar hålls knattetimmen i P4.

Skriv något tel.nr i mejlet så blir ni uppringda

Kan varmt rekommenderas. Även Malin Alfvén deltar i programmet, tror hon är psykolog - har skrivit flera böcker.

http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program...Artikel=1230349

Redigerat av MimmiH: 12-04-2009, 11:42

[Mårbacka]

Det kan faktiskt vara en variant av epilepsi, en variant som inte ger kramper utan bara frånvaroperioder.

Jag tyckte också att det lät som en epiliepsi först. Men det är inte det. Man kan säga att det är motsatsen till frånvaroperioder. Att man samtidigt e borta från allt, men att man e hyperaktiv där man "befinner sig".

Jag råder er att skicka detta mejl till knattetimmen@sr.se eller knattetimmeniP4@sr.se Där finns Louise Hallin som är leg. psykoterapeut och barnmorska - MYCKET KUNNIG på barn!

Den första mejladressen går till p4 radiosthlm 103,3 där knattetimmen sänds måndagar 9.30-10.30, kan även höras på webben eller poddradio. Den andra mejladressen är jag inte säker på, vissa lördagar hålls knattetimmen i P4.

Skriv något tel.nr i mejlet så blir ni uppringda

Kan varmt rekommenderas. Även Malin Alfvén deltar i programmet, tror hon är psykolog - har skrivit flera böcker.

Tack Mimmi, ska skriva ut detta

[ängsvädd]

Jag har lagt till en länk :

http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program...Artikel=1230349

[officinalis]

Jag tycker det är knäppt hur du försöker via ett odlingsforum på Internet diagnosticera en tioåring.

Du kan kolla på kriterierna DSM-IV har satt upp. Det är nog detsamma som Sveriges psykiatriska vård använder sig av.

Prata med henne och se ifall hon mår dåligt, ifall hon inte gör det så tycker jag inte ni ska forcera henna och "lära" henne att må dåligt, vilket hon antagligen kommer att göra när ni vuxna säger att hon lider av en psykisk sjukdom.

Mitt råd är att låta henne vara så länge hon mår bra och prata med henne. Tioåringar har lite vildare fantasi än vad vi äldre har.

[ängsvädd]

En gissning från mig är att det är fullständigt normalt för en 10-åring. Eftersom hon verkar må bra så är det nog ingen fara. Skulle tro att hon är begåvad, fantasifull och kreativ

[Mårbacka]

Jag försöker inte diagnosictera henne. Jag försöker hjälpa min syster som vill veta ifall detta är vanligt eller inte. Och om jag inte ska kalla det en psykisk störning, hur ska jag då tyda att det är ett problem med henne. Även jag har sett henne och hon brukar hallucinera djupt. Det är klart att vi inte ska säga henne i ansitet att hon är psykiskt sjuk utan vi hade tänkt att prata med någon som kan något om detta först och främst, och därför lade jag in ett inlägg här för att få lite hjälp på vägen innan vi ens vet hur vi ska berätta detta.

En gissning från mig är att det är fullständigt normalt för en 10-åring. Eftersom hon verkar må bra så är det nog ingen fara. Skulle tro att hon är begåvad, fantasifull och kreativ

Det lät så för mig också först när min syster berättade detta för mig. Men hon tyckte inte det själv. Det var först när jag också kom närmare henne som jag också blev misstänksam fastän hon är det goaste som finns...

[*Ulrica*]

Även jag har sett henne och hon brukar hallucinera djupt.

Hm... mig veterligen så kan man inte se på en människa ifall de hallucinerar. När man hallucinerar hör, ser, känner, luktar eller smakar man saker som inte finns i verkligheten just där och då utan dessa sinnesintryck skapas av hjärnan. Det vanligaste är hörselhallucinationer, alltså att man hör tex. röster.

Har flickans mamma pratat med henne om detta? Vad är flickans egen uppfattning om vad hon gör eller vad som händer?

Det är helt omöjligt för en outbildad (och även för en utbildad) att skapa sig en uppfattning om flickans hälsa utifrån en skriftlig beskrivning av en släkting. Kontakta någon inom vården. Börja med att ringa sjukvårdsupplysningen tillexempel så kan de lotsa er vidare.

[ängsvädd]

Louise Hallin som svarar på frågor om barn och ungdomar jobbar inom vården - jag kan som sagt varmt rekommendera henne.

[Rosmarin]

Jag försöker inte diagnosictera henne. Jag försöker hjälpa min syster som vill veta ifall detta är vanligt eller inte. Och om jag inte ska kalla det en psykisk störning, hur ska jag då tyda att det är ett problem med henne. Även jag har sett henne och hon brukar hallucinera djupt. Det är klart att vi inte ska säga henne i ansitet att hon är psykiskt sjuk utan vi hade tänkt att prata med någon som kan något om detta först och främst, och därför lade jag in ett inlägg här för att få lite hjälp på vägen innan vi ens vet hur vi ska berätta detta.


Det lät så för mig också först när min syster berättade detta för mig. Men hon tyckte inte det själv. Det var först när jag också kom närmare henne som jag också blev misstänksam fastän hon är det goaste som finns...

Jag tycker också att ni bör ta kontakt med en barnpsykolog. Det är bättre -om det nu är så att flickan har problem av något slag - att få hjälp av en erfaren utbildad person inom området än att spekulera på egen hand. Ni oroar er kanske helt i onödan. Dessutom kan ni i värsta fall få flickan att börja må dåligt om hon inte redan gör det.

Mimmis tips låter bra tycker jag.

[katah]

Jag tycker att det är inte ett duck konstigt att du ställer frågan i ett forum där du känner förtroende för folk.

jag förstår också att du försöker inte diagnostisera henne här , utan bara hitta en ev. ledtråd mitt i
alla frågor.

Men det är klockt av er att leta adekvat hjälp när ni känner er oroliga, dessutom kan väntetider vara långa, så det är bäst att ställa på kön !

[Eva-Helene]

Ja, det kan ju vara allt från "normalt" dagdrömmeri (minns att jag själv kunde bli irriterad om jag blev störd i en riktigt trevlig dagdröm i den åldern), en mild psykisk "störning" till epilepsi. Min ene son har epilepsi (s.k. bortfall). Han är anfallsfri nu, men så här tedde det sig: själva anfallet pågick i några sekunder-en minut, men han var inte kontaktbar förrän efter minst 5 minuter och var sedan väldigt irriterad. Fick han bara vila i lugn och ro en halvtimme-timme så var han sig själv igen...fast lättirriterad.
Mitt råd är att mamman pratar med läraren, skolsköterskan och skolläkaren. Dom brukar sitta på mycket kunskap och erfarenhet. Det kan faktiskt vara så enkelt som att flickan behöver komma till en mindre alt. lugnare klass!

[officinalis]

Jag försöker inte diagnosictera henne. Jag försöker hjälpa min syster som vill veta ifall detta är vanligt eller inte. Och om jag inte ska kalla det en psykisk störning, hur ska jag då tyda att det är ett problem med henne. Även jag har sett henne och hon brukar hallucinera djupt. Det är klart att vi inte ska säga henne i ansitet att hon är psykiskt sjuk utan vi hade tänkt att prata med någon som kan något om detta först och främst, och därför lade jag in ett inlägg här för att få lite hjälp på vägen innan vi ens vet hur vi ska berätta detta.
Det lät så för mig också först när min syster berättade detta för mig. Men hon tyckte inte det själv. Det var först när jag också kom närmare henne som jag också blev misstänksam fastän hon är det goaste som finns...

Ifall din systers dotter lider av detta kan ni betrakta det som ett problem. Jag tycker inte att någon slags curling-relaterad oro kan betraktas som ett reellt problem för henne, det ligger snarare hos er i sånt fall. Därför tycker jag ni ska koncentrera er på henne välmående snarare än er egen oro.
Hur vet du egentligen att hon hallucinerar djupt? Vad menar du med hallucinera djupt?
Ni behöver väl inte säga till henne att hon är psykiskt sjuk. Om hon pratar med någon som inte finns, fråga vem hon pratar med, ifall hon tycker sig se saker som inte finns, fråga henne vad hon ser.
Hör med någon som är auktoriserande och vet någonting i ämnet så slipper du få svar ifrån massa andra sympatioroliga mödrar. Jag tror er era besvär blir större av att spekulera i denna tråd.

Ser nu också att du fått en del bra konkreta tips vilka man kan kontakta. Följ dom råden!

Redigerat av officinalis: 14-04-2009, 07:59

[ängsvädd]

Jag håller med dig att så länge flickan inte lider så är det inget problem. Jag är inte alls säker på att det är en psykisk störning.

Redigerat av MimmiH: 14-04-2009, 08:50

[Meriona]

Jag vill själv minnas att åren före tonåren var en period i livet med väldigt intensiva dagdrömmar och fantasier, man levde i en drömvärld och själv blev jag väldigt irriterad om man var tvungen att avbryta för att det var dags för mat eller annat när man precis skulle till att rädda den där hunden eller fånga den där hästen eller vad det nu var. Jag tror inte det är nåt fel på flickan alls. Men tro är ju allt vi kan göra, vi som inte känner henne eller jobbar med psykologi. Men för mig låter det som en helt vanlig unge.

[andersen]

Jag vill själv minnas att åren före tonåren var en period i livet med väldigt intensiva dagdrömmar och fantasier, man levde i en drömvärld och själv blev jag väldigt irriterad om man var tvungen att avbryta för att det var dags för mat eller annat när man precis skulle till att rädda den där hunden eller fånga den där hästen eller vad det nu var. Jag tror inte det är nåt fel på flickan alls. Men tro är ju allt vi kan göra, vi som inte känner henne eller jobbar med psykologi. Men för mig låter det som en helt vanlig unge.

Håller helt med, och kan tala om att det händer mej någon enstaka gång om jag är ensam hemma och sitter funderar,och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är för mej något som ger lungn och ro, har talat med endel kompisar om ämnet, för oss grabbar värkar det många gånger handla om hur det skulle vara att ha värstingsbilen eller vara bäst på fotbollsplan och spela landskamp för Sverige i 40-50års åldern .

[Mårbacka]

Nu när påsken är ver har vi talat med barnvårdcentralen - endast talats vid. De första man kom fram till var att det kan vara en form utav epilepsi, men att det även kan vara schizofreni. Dottern vet inget om detta och det är klart att jag och ingen ska kalla henne psykiskt störd eller något liknande, absolut inte! vi ska bara tala om för henne att det är dags att gå till doktorn och undersökas som alla barn gör. Ni som försökte rätta mig eller något, att det är fel på oss mammor som gör saken värre hade helt fel. Jag är själv utbildad lärare och vet hur man behandlar barn.