Hur mobilberoende är du? Alternativ

[Gossen Ruda]

Det framkom i armbandsklocketråden att flera använder sin mobil som klocka men det skulle aldrig fungera för mig eftersom mobilen för det mesta ligger avstängd i en ficka. Om nån vill ringa till mig så är jag hemma på em och kvällen så då får dom ringa på hemtelefonen. Vill inte vara radiostyrd och ständigt nåbar, jag klara mig utan detta. Men hur är det för alla er andra? Får ni abstinensproblem om mobilen är mer än 5 meter bort? Är den med i sängen?

[Åsa, mälardalen ...]

Jag hör till stenåldersmänniskorna skulle helst inte vill gå runt med en fotboja (mobil) frivilligt. Jag har hittat en supergammal en hemma hos mina föräldrar som jag matat in ett kontantabonnemang i, men den är avstängd nästan jämnt, jag använder den i stort sett bara när jag fastnat i kollektivtrafiken ex. då jag riskerar komma rejält sent, när jag ringer bussgaraget och ber dem att säga till bussen att tåget är något sent och att de ska vänta, när man får beställa taxi eftersom bussen är försvunnen.

[Aqvakul]

Jag tillhör samma kategori som Gossen Ruda och Åsa. Använder bara mobilen sporadisk, när något extraordinärt inträffat.

[gladepetter]

Jag har ingen klocka runt handen utan har den i mobilen. Men när jag vill vara ifred så stänger jag av nallen. Det finns faktiskt en sådan knapp. På natten eller sent på kvällen vill inte jag bli störd...händer det något allvarligt så har jag, än så länge, en fast telefon. Men mina tonåringar är nåbara dygnet runt och överallt. För mig ganska främmande. Nästa gång jag byter jobb så skall jag försöka se till att inte få en nalle. Lyckas jag med det så köper jag ett armbandsur! Hade en vän som gjorde så....men han blev beordrad att ha nalle.

[Alba]

Jag instämmer i vad som sagts tidigare.
Jag har en mobil som alltid är avstängd. Jag använder den bara när jag själv behöver ringa - men då ska det vara viktigt. Jag gillar inte alls det där med "dygnet runt jour" - att man ska vara nåbar hela tiden.
De som vill mig något får ringa på hemtelefonen.

[Rosmarin]

För ett antal år sedan hade jag ingen fast telefon och använde då min mobil för att kunna bli nådd. När jag fick fast telefon slutade jag att använda mobilen. Hade den pliktskyldigast med mig i väskan (oftast avstängd) under två års tid tror jag att det var och avbröt därefter kontantkortsnumret. Min man har mobil så jag tar den med mig ibland när jag är ute på vägarna och han är hemma. Eller tvärt om.

[*Stintan*]

Jag är beroende av mobilen så till vida att jag inte har någon hemtelefon. Jag har den oftast men inte alltid med mig då jag går ut. Tänker att den kan var bra om jag råkar bryta benet i skogen t.ex. Skickar mycket sällan sms och ringer väldigt lite. Datorn ersätter telefonen i rätt stor utsträckning.

[Berith]

Mobilberoende är jag inte. Vilket man än lägger betoningen på - mobil eller beroende. Däremot så vill jag vara anträffbar på telefon, om nån skulle behöva ha tag i mej på direkten eller om jag måste ha tag i nån i panik.

Mobilen har jag alltid med mej när jag är hemifrån, kan ju hända vad som helst med bilen tex och då vill jag ha hjälp.

Men jag ringer inte i den varje dag, och inte ringer nån annan till mej varje dag heller. Använder inte ens fasta telefonen oftare än så heller. Ibland kan det gå nån vecka utan att jag använt telefonerna alls.

Neej, så beroende är jag inte.

Däremot använder jag den som klocka när jag är hemifrån eftersom jag inte har nån armbandsklocka.

[gladepetter]

Jag är beroende av mobilen så till vida att jag inte har någon hemtelefon. Jag har den oftast men inte alltid med mig då jag går ut. Tänker att den kan var bra om jag råkar bryta benet i skogen t.ex. Skickar mycket sällan sms och ringer väldigt lite. Datorn ersätter telefonen i rätt stor utsträckning.

När jag är ute och går har jag alltid nallen med mig. Råkade ut för en händelse när jag var ute och gick ensam och ramlade mellan en klippskreva. Nu lyckades jag komma därifrån helskinnad, annars hade jag säker legat kvar där än idag. Ingen hade hittat mig.

Redigerat av gladepetter: 06-02-2010, 10:06

[Irene_L]

Jag har alltid mobilen med mig när jag går ut! Det kan ju så lätt hända en olycka och då vill jag snabbt kunna få hjälp! Men det är sällan jag ringer med den eller att någon ringer till mig!

Ja just...jag har den istället för klocka också!!

[herkules]

jag lever med min mobil 24/7, surfar, mailar, pratar, kalender - rubbet!

[Platinum]

Jag räknar mig inte till kategorin mobilberoende eftersom jag inte får ångest om jag glömmer telefonen hemma en dag eller får tuppjuck om jag råkat glömma att ladda upp batteriet eller kontantkortet för den delen. Jag tillhör nog mer kategorin behovsanvändare, har i regel alltid telefonen med mig men nyttjar den endast sporadiskt när nöden så kräver.

[Bengalow]

Nä, jag har heller ingen, men frun har.
Vi betalar nog mest för abonnemanget. Samtalskostnaderna är försvinnande små - under 100,-/kvartal. Dessutom så lärde jag mig hur man skickar sms, men har glömt det igen. Fotografera kan jag, och t.o.m. flytta över till datorn.

[Också Ofelia]

Om nån vill ringa till mig så är jag hemma på em och kvällen så då får dom ringa på hemtelefonen. Vill inte vara radiostyrd och ständigt nåbar, jag klara mig utan detta. Men hur är det för alla er andra? Får ni abstinensproblem om mobilen är mer än 5 meter bort? Är den med i sängen?

Ovanstående åsikter stöter man på lite då och då och personligen är jag precis tvärtom. Gillar inte att vara tids-styrd och följdaktligen äger jag ingen armbandsklocka men upplever mobiltelefonen som en befrielse.

Innan mobiltelefonens tid så ringde min hemtelefon konstant hela kvällen med alla möjliga problem och annat. Numera fixar jag allt eftersom det dyker upp, oftast dagtid , och kan ägna kvällarna åt att vara ledig.

Dessutom underlättar den vid t ex möten, händer det något på vägen , kan jag underrätta och ingen behöver vänta på mig=för mig mindre stress för att hinna. Känner faktiskt att jag numera nästan helt kan skippa klockan som jag alltid upplevt som en större stressfaktor än mobilen.

Oron för tonårsbarnen som är ute är exempelvis mindre. Jag vet att de kan ringa om det kör ihop sig även om jag inte är hemma och ofta så har jag "följt" dom när de åkt kommunalt lite sent. Dvs vi har pratat tills bussen kommit fram osv...

En trasig bil på väg är idag en bagatell, förr fick man ut och traska och försöka lifta (snacka om stressmoment), nu ringer jag någon.

Sura kunder som vill ha tag på en är mindre sura om de inte behöver vänta med att finna en...

Jobbat mycket och när mobilen kom kunde jag helt plötsligt hålla bättre kontakt med vänner, ännu bättre idag när man kan maila i och försig.

Finns massor med tilfällen där mobilen har varit en stresslösare och inte tvärtom MEN jag stänger av när jag vill bara vara, den är aldrig på nattetid exempelvis.

[Peztis]

Är inte heller beroende en det är en bra-att-ha-sak och i viss mån en trygghet, att lättare kunna nå hjälp om så behövs.

Jag ringer inte särskilt mycket. Hade ett gammalt abonnemang sedan tidernas (eller i alla fall mobiltelefonerna för gemene mans) begynnelse där man betalade in 125:-/mån och som man sedan fick ringa för. Jag hade väl närmare 2500:- i potten så då bytte jag variant. Nu ca två år senare är jag nere precis under 1000:- och då har vi tagit min mobil om vi ska ringa utomlands eller så.

[Elisabeth-Västku...]

Jag är inte alls beroende av mobilen. Inte heller min sambo för båda vi två tycker det är jobbigt med alla mobiler som ringer var man än är.

Man kan inte åka buss eller gå och fika eller äta utan att ha allt ringande und pratande i mobilen runtom.

Vi vägrade länge att ha mobiltelefon men blev övertalade av barnen. Min ligger för det mesta på byrån i köket, sambo har sin alltid med sig. Är man ute med bilen t.ex. är det bra att ha mobilen med sig.

Jag köpte min efter några svåra operationer för då tyckte gubben min att det vore bra om jag kunde ringa hem ifall det är något.

Däremot tycker jag alltid att mobilen är bra när vi var ute med husbilen. Och då är t.o.m. jag noga att den är på och laddat.

Vi har barn och en massa barnbarn samt en gammal svärmor, då vill jag vara nåbar.

Men utan en armbandsklocka kan jag inte leva, måste alltid ha en klocka på handleden. Utan är jag naken

Elisabeth

[skogstroll]

för mig är mobilen allt (eller nåt...). Klocka och telefon och att kunna se vad som hänt på nyheterna. Jag har ingen fast telefon för jag tycker det är för dyrt för ingenting. Vill nån söka mig så har jag min mobil och det räcker! Alla (jobbet och familj) kan nå mig där eller på mail om det inte är för bråttom. Jag kan inte begripa varför folk envisas med att ge Telia en massa pengar för ett "fast" abonnemang.. dumheter

Redigerat av skogstroll: 06-02-2010, 15:36

[4:an]

Jag använder mobilen som det praktiska verktyg det är....sms, att ringa och inte minst påminnelser i kalendern! Ni som anser att folk kan ringa er när ni är hemma eller som ni säger ni tar med mobilen bara om det skulle hände er något....men tänk om någon behöver hjälp av er, då hade det väl varit bra om ni hade haft mobilen med er och påslagen! Min ringer verkligen inte i tid eller otid och det finna dessutom en funktion som heter ljudlös! Nej, tänk er för och låt inte er luras in i en fälla att det skall anses som präktigt att inte använda mobil.....

[Piccante]

Jag är inte speciellt beroende. Egentligen är det mest jobbigt om mobilen ringer för jag kan inte ta samtal under mitt arbete. Dessutom är jag ganska duktig på att både glömma ladda mobilen och förlägga den både här och där.

[Klura]

Jag är beroende av telefon i jobbet.
Gillar inte att prata i telefon på kvällarna så vill folk mig något får de ringa dagtid.
Sköter också mina "måstesamtal" då.
Har ingen klocka på armen utan använder bara mobilen, även som väckarklocka.
Den är på dygnet runt eftersom jag vill vara nåbar om det händer något.