Vem betalar för barnen?, Jag eller pappan eller båda? Alternativ

[Simplicity]

Jag har en lite intrikat fråga som jag vill kasta ut här på Odla.nu i skydd av lite anonymitet... För mig ger det här skuld-och skamkänslor nämligen.

Jag är frånskild och har delad vårdnad om mina barn. Vi har barnen varannan vecka. Så har det varit de senaste fyra åren. Jag är dessutom relativt nyskild med en man som inte alls har dessa problem med sin förra fru.

Jag har inte delat med mig av barnbidraget till pappan eftersom jag inte känner mig säker på att det kommer barnen till del. Konsekvensen av detta har blivit att jag står för barnens alla kostnader. Så långt är det ok, tycker jag. Jag går ju knappast med vinst men jag slipper diskussionen med pappan.

Saken är den att han tjänar ca 55000.-/månaden och jag 22000.-. Han har inte behövt köpa ett dugg till dem utom en begagnad cykel till sonen som kostade 600.- och att han betalar för inträdet till badhuset en gång varannan vecka. Jag står för kläder, skidor, cyklar, datorer, ridlektioner osv. I början kom han med biobiljetter som han ville att jag skulle betala när de varit på bio på hans veckor. Jag har slutat betala sånt nu.

När jag bett honom om att vara med och betala de dyraste sakerna barnen har behövt, säger han att han i så fall ska ha halva barnbidraget.

När mina barn kommer till mig då det är "mamma-vecka" för dem har de ofta på sig urvuxna, ärvda kläder från sina styvsystrar. Det har lixom blivit en "grej" för att retas med mig, han låtsas alltid oskyldig trots att ajg påpekat det varje gång och att vi kommit överens om att det inte ska vara så, hos familjerådgivningen.

Om jag klär dem i fina, nya kläder då de ska åka till sin pappa så ser jag aldrig de kläderna igen. Min nya man säger att jag måste börja föra en förteckning över vad barnen har så att jag kan kräva det tillbaka. "Försvunna" kläder ställer sig deras pappa frågande till. Dem har han aldrig sett. Min misstanke är att deras tre styvsystrar "lånar" mina barns nya kläder. Att det blir sammanblandning i tvätten. T ex köpte jag sex st vanliga bas-tshirts efter jul. Jag har en sån kvar här nu.

Känns bittert att barnen inte har det så bra som de skulle kunna. Bittert är det oxå att jag inte stred för min rätt vid bodelningen. Han fick behålla sin firma och det han hade på banken. Jag tyckte faktiskt inte att jag hade rätt till det. Och jag vill lämna de tankarna bakom mig.

Det om ekonomin...

Sen är det lite annat.. Att han aldrig håller de tider vi gjort upp om hämtning och lämning... Att barnen inte får med sig de saker som de behöver från honom... Att han hämtar saker härifrån som han anser är hans... att han gärna drar igång stora uppträden inför barnen... osv.

Jag tar med glädje emot barnen varje gång han behöver ha barnvakt. Jag har haft barnvakt av honom en gång vid min födelsedag som jag tillbringade utomlands och inte han hem till bytet. Han var inte med på det men fick nog inse att jag ändå inte skulle låta bli att åka.

Jag har inget behov av millimeterrättvisa utan är glad att dom är hos mig, och kräver inte i pengar för detta. Men jag skulle önska att han var lite mer flexibel med att kunna ta barnen då jag behöver göra annat. Fick ställa in en distanskurs med viss närvaroplikt den här terminen pga detta.

Den här veckan har barnen haft sportlov och dottern har haft pappa-vecka. Jag erbjöd mig att hon skulle vara hos mig för att känna att hon har lov, men istället har hon varit på fritis hela veckan.

Jag anser att jag kommit över honom. Jag fick nog då han bedrog mig och jag tror inte att han trodde att jag verkligen skulle kasta ut honom. Jag tycker att jag uppför mig anständigt men han verkar bitter och har kontrollbehov och har behov av att styra även i min familj. Jag blir arg när dumheter och hämndbehov går ut över barnen.

Nu blev det långt.. Men vad tycker ni om sånt här? Jag vill höra hur andra har löst det!

Redigerat av Simplicity: 05-03-2010, 15:27

[mojan]

Usch, så jobbigt.

Jag tycker att ni skulle få hjälp av en utomstående att reda upp detta. Tror att socialkontoret har personer som för sådana samtal.
Är det inte så att barnen har rätt att leva på samma levnadsnivå som de skulle haft om om ni fortfarande levt ihop? Om han tjänar dubbelt så mycket som du så ska han väl betala underhåll därefter??

Du får säkert ett bra svar från någon som bättre vet vad som gäller.

Själv är jag gift med mitt barns far men jag har på nära håll sett väninnor kämpa i precis likadan konflikt.

[Klura]

Jag är också separerad och har två barn som bott hos oss varannan vecka.
Vi löste det så att dottern var skriven hos mig och sonen hos pappan (= var sitt barnbidrag)
Då vi hade ungefär samma lön så betalade ingen av oss underhåll till den andra.
I början köpte vi alla kläder dubbelt så vi slapp skicka med kläder när barnen bytte vecka.
När ungarna blev större och utgifterna dyrare så delade vi.
Låter som allt har funkat jättesmidigt men så har det inte jämt gjort tyvärr.

Tycker det är konstigt att du inte är berättigad till något underhåll med tanke på pappans höga inkomst.
Men det kanske jämnar ut sig i o m att du får båda barnbidragen?
Vet inte hur gamla dina barn är men de har ju också en del att säga till om hur de vill ha det.
Det är viktigt att lyssna på dom.
Skilsmässor är ett elände, särskilt för barnen.

Hoppas du får några vettiga råd.

[Huggorm]

I det läget så hade jag inte hållit benhårt i barnbidraget, utan låtit honom få halva. Då blir det lättare att argumentera för att även han skall bekosta saker.

[Peztis]

Tror också att ni behöver hjälp ifrån någon som kan detta.

Kanske borde ni båda bokföra utgifterna under ett par månader så att ni ser svart på vitt. Om möjligt så skriv ned de större utgifterna det senaste året också.

[Christa]

Eller så får han ta hela barnbidraget och stå för alla kostnader

Jag antar att kostnaderna är betydligt större än barnbidraget?

[CurlySue]

Hej
lever också skild ifrån barnens pappa. Vi gör så att det jag köper åt barnen, det stannar hos mig (datorer, kläder, tv-spel,cykel m.m), han köper det barnen behöver ha hos honom. Barnbidraget delar vi på.

Det de tar med sig fram och tillbaka är ytterkläder och skor, sådana kostnader delar vi på och konsulterar den andre innan vi köper något.

[herkules]

I det läget så hade jag inte hållit benhårt i barnbidraget, utan låtit honom få halva. Då blir det lättare att argumentera för att även han skall bekosta saker.

håller med, ge honom hälften så finns det inget att tjafsa om sen när det ska köpas datorer, kläder, cyklar, simkort mm.
visst kan man tycka att han ska kunna betala mer med tanke på hans inkomst men jag tror du måste kontakta en bra advokat för att få till det

[Mollis]

Hos oss gjorde vi så att barnbidraget åkte direkt in på ett sparkonto för barnet, bra att ha när man blir 18 och ska ta körkort, ha handpenning på bostad eller något sådant. Sen delade vi på kostnaderna så gott det gick, ibland hade den ena mer pengar och ställde då upp och vice versa, det blev ingen millimeterrättvisa (eller ens centimeterrättvisa) men det funkade jättebra.

[Klint]

Först vill jag säja att jag förstår din frustration Barnen borde ju gå först. Min son är 26år så det var ju ett tag sen jag separerade från hans far,kanske är reglerna ändrade det mesta har ju blivit sämre.Då när vi gick isär bodde han hos mej förutom varannan helg och det är kanske det som är skillnaden när jag tänker efter..
Barnbidraget kom iallafall ograverat till mej+en viss summa pengar från hans far varje månad tror det kallades bidragsförskott? Det var iallafall försäkringskassan som bestämde hur mycket som han skulle betala.Tanken var att standarden skulle vara samma för barn som levde med en eller två föräldrar.Därav betalade jag allt och en anledning till tjafs försvann.

Men det var ju en del grejor som inte funkade ändå,tex lämningar och sånt,vi var tvungna att skriva ett avtal eftersom han kunde ringa och ändra sej åt båda håll med väldigt kort varsel,eftersom det inte gick att resonera och jag vägrade någon gång tog han kontakt med tingsrätten! Det var faktiskt bra för då förklarade jag att man måste ha tid att förbereda en liten kille på att man ska åka till pappa så det tycker det är kul.Tingsrätten gick helt på min (sonens)linje så vi skrev ett avtal om vad som gällde sen hade vi så lite kontakt som möjligt. Naturligtvis inte det bästa men ibland får man göra det bästa som går i just den situationen
.ps Vad händer om du märker dina barns kläder tror du? eller säjer ifrån på skarpen ifall du har tillfälle när inte barnen är med.Det där med uppträde inför barnen är en pina jag har ganska kort stubin och Försökte som sagt ha så lite som möjligt med honom att göra.Detta är mina erfarenheter och kanske inga råd till dej. Alla såna här situationer är ju unika,men jag hoppas det reder ut sej och stå på dej för din egen och dina barns skull

[Gudrun i Götebor...]

Har ni verkligen försökt ordna era ekonomiska mellanhavanden utan att be om hjälp????

Ni skall definitivt ta kontakt med en utomstående, tror också det är socialkontoret som är ett tidigare förslag här. Gör det. Det mesta när det gäller barn, bidrag, underhåll o dyl finns strikt reglerade.
Barnbidraget halveras mellan er eftersom ni har barnen lika mycket. Inget skall kvittas mot lägre lön eller så. Den uppdelningen har att göra med skatteplikt mm.

Frågan om vem som sa vad, eller inte hämtade när, eller köpte en kappa till ett av barnen - det lämnar vi därhän tills vidare.

[pejori]

Har man delad vårdnad och barnen bor lika lång tid hos båda föräldrar, delar man bidrag och kostnader.
Fungerar inte den biten ihop med hämt/lämntider, så vänd dig till socialkontoret, för att reglera.
Biobiljetter är bara "skitpengar" och bara föra tt bråka med dej.
Sätt på barnen samma kläder dom kom i, när dom åker till pappan, så slipper du den biten.

[Meriona]

Har ni verkligen försökt ordna era ekonomiska mellanhavanden utan att be om hjälp????

Ni skall definitivt ta kontakt med en utomstående, tror också det är socialkontoret som är ett tidigare förslag här. Gör det. Det mesta när det gäller barn, bidrag, underhåll o dyl finns strikt reglerade.
Barnbidraget halveras mellan er eftersom ni har barnen lika mycket. Inget skall kvittas mot lägre lön eller så. Den uppdelningen har att göra med skatteplikt mm.

Frågan om vem som sa vad, eller inte hämtade när, eller köpte en kappa till ett av barnen - det lämnar vi därhän tills vidare.

Det där är en sanning med modifikation. Inte delas nåt barnbidrag automatiskt inte.
Underhållet är inte heller strikt reglerat bara miniminivån. Vill du få en ordentlig utredning får du själv ta till en advokat.
OM man inte har grava problem i förhållandet till pappan så att familjerätten går in, då kanske de kan hjälpa till, det vet jag inte.

Har som tur var aldrig haft några som helst problem med att komma överens med exet. Han är också mån om att sonen ska ha det så bra som möjligt.

[Aqvakul]

Misstänker att det inte finns några "lathundar" att följa. Vill man inte komma överens, så kommer det heller inte att fungera...

[pejori]

Misstänker att det inte finns några "lathundar" att följa. Vill man inte komma överens, så kommer det heller inte att fungera...

Helt rätt.
Sätter man sina barn, före personliga problem, kan man lösa mycket.
Barnen älskar sina föräldrar, trots att jag som förälder kanske inte är lika positivt inställd till mina barns far/mor.
MEN barnens bästa kommer först, och kan man inte diskutera, får man be om hjälp.
Barn älskar sina föräldrar oavsett.

Redigerat av Aqvakul: 05-03-2010, 21:21

[Platinum]

Vad gäller det ekonomiska så finns det en mall hos FK som säger att du skall ha halva barnbidraget och han halva barnbidraget och ingen av er behöver betala underhållsbidrag om det är varannan veckas boende det handlar om....haken här är att båda föräldrar skall dela alla utgifter för barnen rakt av.

Gällande det praktiska med "barnvakt" så är det nog bäst att hålla hårt på att varannnan vecka är varannan vecka, ni bör planera in barnfria aktiviteter utifrån er egen barnlediga vecka.

Löser det sig inte så finns hjälp att få på socialkontoret.

[Meriona]

Fast ibland kan man bita sig i rumpen med att vara för hård på att inte byta dagar eller veckor. Rätt vad det är så sitter man där och kan inte lösa det vid semestrar och helger.
Har en kompis som jag inte längre umgås med förvisso, så jag vet inte hur det är idag, men för ett par år sedan så ångrade hon sig att hon varit så stenhård. Att lämna ungarna till halvt okända kompisar till mamma är ingen bra lösning för att hon måste bort.

[theseraphim]

Usch, så jobbigt.

Jag tycker att ni skulle få hjälp av en utomstående att reda upp detta. Tror att socialkontoret har personer som för sådana samtal.
Är det inte så att barnen har rätt att leva på samma levnadsnivå som de skulle haft om om ni fortfarande levt ihop? Om han tjänar dubbelt så mycket som du så ska han väl betala underhåll därefter??

Du får säkert ett bra svar från någon som bättre vet vad som gäller.

Själv är jag gift med mitt barns far men jag har på nära håll sett väninnor kämpa i precis likadan konflikt.

Underhållet har väl maxtak om jag inte minns helt fel dvs det går till en gräns sedan är det stopp, sedan tror jag även att tyvärr den ena parten har rätt att ta del av barnbidraget oavsett om denna person tjänar 10000:- eller 100000:- i månaden då detta är ett bidrag som man är garanterad som förälder.

[Töjan71]

Har ett par kompisar som särat på sig & dom har löst det så här att barnbidragen går alltid in på ett konto (endast för barnbidrag) som båda föräldrarna alltid måste godkänna om nått tas ut. Från det kontot dras automatiskt alla fasta kostnader som har med barnen att göra tex barnens sparande, kostnader för fritids/dagis, försäkringar, ridningen osv. Om & när där är pengar över så användes det till övriga saker som kläder, skor, cyklar osv. Finns det inga pengar på kontot när sånt behövs så delar dom lika på kostnaderna. Dom har varit särade i ca 4 år & dom har aldrig beklagat sig över pengarna till barnen utan tycker det fungerar bra. Kan också tillägga att barnen bor varannan vecka hos dom & därmed betalas ju inget underhåll från nån av föräldrarna. Fungerar säkert inte hos alla men ett exempel på hur det kan va.

[Motti]

Man kan ju tyck att du kan få behålla båda barnbidragen eftersom han har så mycket högre inkomst,du har ju inte samma ekonomiska förutsättningar som han.Det verkar ju också som du står för ganska mycket utgifter när det gäller barnens kläder osv.Tyvär är det lätt att det blir så där när en partner inte är samarbetsvillig utan hellre gruffar om småsaker.Jag tycker i alla fall att du verkar behöva barnbidraget bätter med tanke på inkomstskillnaden.