CITAT (mamamaggan @ 26-05-2010, 11:28)
Är född i början av 50 -talet. Mamma jobbade till och från , vi hade barnflicka innan jag började skolan . Sedan var det en granntant som röck in och såg till att jag och min 5 år äldre bror kom upp , fick frukost och kom iväg till skolan. På eftermiddagarna fick vi sköta oss själva tills mamma eller pappa kom hem.
Där jag växte upp fanns det barnträdgårdar , en sorts dagis , där t ex ensamstående kunde få ha sina barn när de jobbade. Mina lekkompisars mammor jobbade ungefär som min mamma , till och från i början och sedan heltid när barnen börjat skolan.
När vi fick barn , -79 resp -81 , så delade jag och pappan på föräldraledigheten. Min man blev mobbad av sin chef för det ( blev bl a fråntagen alla sina arbetsuppgifter utan att få nya , satt och rullade tummarna i c:a 6 månader efter barnledigheten ) och fick höra att " på min tid höll vi inte på med sådana larvigheter ".
Killarna var hos dagmamma när föräldraledigheten var slut , vi var hemma tills de var drygt 1 år , och jag jobbade halvtid . När den äldste var 5 år började jag jobba 75 % och var ledig varje onsdag som var bara vår dag , ingen städdag eller så. Jobbade 75 % tills den yngste började skolan. Då började de på fritids.
Efter ett par år flyttade mina föräldrar till samma ort som oss och då gick killarna dit efter skolan , vi bodde 50 meter ifrån varandra.
Hej alla som tänker på sitt liv ....
Jag är i den åldersgruppen som ni är som har skrivit innan mig.
Jag föddes som oönskad barn. Mor ville skiljas av min far, som hade lovat guld och gröna skogar och efter ca 4 års äktenskap fick hon veta sanningen om min far. hon hade blivit ratad av sitt livs kärlek och som tröst dög min pappa till för hon skulle få enl. honom ett rikt liv i USA där hans föräldrar hade stora egendommar.
När hon skulle söka skillsmässa, så då uppdagades fars bakgrund och lögnerna, men mamma var gravid med mig och på den tiden klarade sig inte en ensam kvinna med barn. Hon valde att stanna kvar och sedan föddes jag, och mina föräldrar hade flyttat fr, H.. fors till östra Finland, närmare mammas släkt. Far blev inte "godkännt" i släkten, och det gjorde inte saken bättre. Jag fick en "ängel" till godmor och far. Hoss dem kunde jag vara en älskad och trygg barn. Det var ont om arbete, så mina föräldrar fick arbeta på annan ort periodvis och då fick jag vara hos mina gudföräldrar. Sedan föddes det min syster, som mamma påpekade, var en änglabarn, Blå ögon, lång, nästan vit lockigt hår. Vi fick flytta därifrån för pappa fick fast jobb och vi kom till ett nytt ställe. Min lille-bror föddes när jag var 9 år. det blev min uppgift att sköta babyn och min motvalls-änglasyster.
Mamma började ta tillfälliga arbeten för de ville ha ett eget hus med tomt. Vi fick rätt snart denna tomt och med hjälp byggdes det ett hus med 2 rum och kök och bastu förstås.
På den tiden var gossebarn bättre än vi flickor och det fick man minsan veta, även att man blev både gul och blå av misshandeln och "annat" där hemma. Pappa drack inte då, senare när jag som 16-åring fick hjälp av en släkting att ta mej därifrån. Han hade varit ofta hos oss och han anade ugglor i mossan och med hans hjälp och en finsk famil på semester ville ha med sig en finsk flicka till barnvakt till deras 5-åriga dotter.
Jag fick bli vuxen på en gång och jag skötte mig tills jag kom in på sjukv.biträdes utbildning och sedan flyttade jag därifrån och fick en anställning på långvården. Jag träffade min make stax efteråt och vi är gifta och har det bra. En dotter fick vi. Jag var alldeles för illa gången i underlivet, så det var tur att jag kunde bära fram vår dotter. Läkarna som hade opererat mig när jag åter var gravid, upptäckte mina inre skador och jag blev avrått att inte föda fler barn. På den tiden hade de inte tekniken och vi var nöjda åt dottern så jag bad om sterilisering för att inte riskera min egen hälsa.
Min mor har burit innom sig ilskan att jag föddes. Pappa är död sedan -96, och min mor fick ett massivt hjärtinfarkt lite över ett år sedan. Trots de dåliga oddsen överlevde hon, men hon tog denna smäll som att Gud har nu staffat henne, hon är skuldfri. hon ville att jag skulle komma hem och be om förlåtelse för att jag fanns, jag hade ju förstört hela hennes liv och nu skulle jag få sota för det. Straffet skulle min alkolicerade bror ge mig inför mamma och att jag sedan skulle krypande be om förlåtelse. Ha! Straffet, enl. min bror bestod av massvåldtäckt av hans kompissar.
Jag frågade morssan att ska du ta det på ditt samvete om du nu är utan skulder?
Ja, detta är så horribelt att det går inte att beskriva. som tur är. är jag en mycket positiv och jag har undvikit min familj så att inte åka ensam utan min make. Jag har inte kännt mig säker. Alla syskonen o mamma bor i samma stad, men jag har kontakter med mina godföräldrarnas söner och min morbrors fru, som jag älskade redan som liten. Det fanns redan då ett band som jag har med henne och den ingifta kvinnan som dog 6 år sedan. Visst har livet varit kämpigt emellanåt i vårt äktenskap för vi hade ingen stöd utan fick klara oss själva,
Jag träffar på en del änkor som söker sig till mig för att sorgarbetet har blivit en börda, de har fastnat.
Jag jobbar med det gudomliga ljuset och har fått dessa till privatsittningar och vilken lycka det blir när den bortgångne berättar och förmanar den kvarvarande att inte sörja, de ses igen. Nej, men nu blir jag alldeles för långrandig, ingen orkar läsa detta, men jag är inte ett offer, den rollen passar mig inte .....
fr. Tottes matte
Föräldraledig, Hur såg det ut när du växte upp?
26-05-2010, 09:11
Vilken tur att du är så stark och att du hittat en man som kunnat stötta dig. 
zon 1
Jag blir så innerligt *#¤%&#!!! 
