Ah. Vacker är hon, som en dag! Våra grannar hade två birmor, den ena svartmaskad den andra brunmaskad (om det nu heter det med birmor, men de hade olika färg).
Jättesnälla var de, de lät vår son göra vad som helst med dem, han var bara nåt år då....

En av dem (hanen) rymde en gång och hela kvarteret var såklart engagerade för att leta efter honom. Efter nån vecka var det en granne som hittade honom under verandan. Han var inte helnöjd, men lät sig tas tillvara ändå utan större knot. Jättefin ras!