Oh ja, jag har i min ungdom hjälpt föräldrarna att slänga ner krossat glas och porslin i stenskramlet ovanför sommarstugan. Det mesta har jag lyckats plocka upp på senare tid. Kvar finns bl.a. en gammal potta i ett djupt hål. Men gamla synder spökar fortfarande. När jag i höstas grävde ett dräneringsdike stötte jag på en glaskrossningsgrop som förmodligen även grannhuset hjälpt till med att fylla. Först försökte jag plocka bort glaset direkt men det blev bara mer och mer. Till slut grävde jag upp all jord och glas och la åt sidan för vidare behandling. 2 fulla skottkärror. Nu har jag torkat upp jorden och samtidigt sållat bort dom största bitarna. Hittills har jag fått fram 3 fulla 12-liters plastspänner med krossat glas, skorester mm. Kvar finns en ansenlig jordhög uppblandad med små glasbitar ner till pytteformat. Problemet är vad jag skall göra nu, hur skilja glaset från jorden? Funderar på att vänta tills det blåser och sen sakta hälla ut jorden över en presenning. Glaset är tyngre och borde falla snabbare till marken än jorden men dom empiriska studierna får vänta ett tag.
Beträffande ursprunginlägget så är det givetvis fel att elda avfall men samtidigt är det bara ett nys i världsrymden. Det går exempelvis alldeles utmärkt att med vanlig ved i en vanlig kamin producera ansenliga mängder dioxin.
--------------------
Mera Japan-pop åt svenska folket AKB48と日本を発見するには、長い時間に起こった最高のことです
Straight for ever. Cogito, ergo sum.
|