|
Har sedan den 8 maj pratat med alla kollegor som blev chockade av händelsen som inte förstår något. Givetvis ringdes det något enormt då på fredagen och sedan har det mattats ut när man börjar få perspektiv på det hela (och då antar jag att folk anser att sörjandet ska vara klart). Aldrig varit med om att få så mycket "vi tänker på dig", "han var så bra" och massor med kramar. Har dock legat steget före och tagit kontakt med en psykoterapeut via arbetet samt är sjukskriven av min familjeläkare under ca. en vecka ska därefter ha ledigt som planerat. Får gärna prata med prästen (som är jättebra) om jag behöver. Visste att detta skulle komma med att folk "försvinner" efter några dagar och jag upplever att jag gjort min "plikt" och försökt förklara för folk som funderar. Fr o m nu kommer jag att hänvisa till psykoterapeuten som känner till det hela och som är knuten till arbetet via Falck healthcare för jag upplever att nu vill JAG ha tiden för mig och oss som han ansåg betydde något för honom och som han skrev avskedsbrev till. Det kom blommor som jag beställt från Odla och de har legat på posten ca. en vecka men har inte haft ork att bry mig. Kläder som jag beställde till bröllopet vi skulle gått på förra helgen har jag inte heller orkat bry mig i att hämta. Förrutom terapeuten har jag vibbtränat (massage och relax), det var mycket bra. Hade ganska ont efteråt då jag varit så spänd i andning och magen. Detta går över men just nu är det rent ut sagt för jävligt och tankarna på att han är borta gör ont varje gång jag tänker konkret på det. Kan prata klart och redigt om detta men är ganska rastlös. Tycker ändå att jag lagt upp en bra plan för mig med vibbträning, träffa de nära, prata med terapeut, vara sjukskriven några dagar för att hämta andan och bestämma att bara jag/vi nära är i centrum nu. Saknar honom så mycket!!
|
Min vän är död!, En kär vän är borta för alltid.
09-05-2009, 08:55
