Hur tänker katten? Alternativ

[pianja]

Idag kom min ene katt in med en fågel. Jag tog ut fågeln och katten följde med. Bara för att bära med sig fågeln runt huset, in genom kattluckan och tillbaka in i matrummet. Nu var jag lite irriterad. Ut och ät det du jagar!
Det sägs ju att katten vill dela med sig av sitt byte till den lama person de bor hos som inte kan jaga själv. Men Ozzy verkade helt nöjd med att äta sin fågel på trasmattan. När jag pratade med en vän om detta sa hon att det var jag som var dum. När jag kastar ut fågeln tror katten att "fågeln fått liv igen" och vill komma in och vara duktig, igen. Är det jag eller katten som är korkad?

Nej, men ärligt talat. Kan det ligga något i det hon säger? Eller är katten bara extremt envis?

[Monarda]

Vår gamla hankatt kom in genom kattluckan en natt med en stor fet sork som han nedlagt, högljutt annonserande över sin bravad. La den på mattan i ett av rummen där maken fick tag på honom och under försäkran om vilken duktig katt han varit bars missen ut på raka armar. Sorken dinglade fortfarande i gapet.
Samma procedur igen - efter 30 sekunder in genom kattluckan. Denna gången bars bytet ut till matplatsen i köket under höga triumfjamanden. Maken fick offra sig igen och nu kånkades katten ut genom ytterdörren på andra sidan huset, fortfarande med sorken hängande i gapet.
Efter två minuter rasslade det i kattluckan i sovrummet. Sorken hade släpats runt halva huset för att återigen visas upp. För tredje gången åkte både katt och sork ut, kattluckan låstes och måltiden fick avnjutas utomhus.

Så den här teorin om att katten tror att bytet lever verkar inte stämma på vår gammelkatt i alla fall. Jag tror han betraktar oss som sin flock och gör vad hans gener säger åt honom att göra. Hålla oss vid liv med färska delikatesser!


Redigerat av Monarda: 20-05-2009, 14:54

[MariaS]

Vår gamla hankatt kom in genom kattluckan en natt med en stor fet sork som han nedlagt, högljutt annonserande över sin bravad. La den på mattan i ett av rummen där maken fick tag på honom och under försäkran om vilken duktig katt han varit bars missen ut på raka armar. Sorken dinglade fortfarande i gapet.
Samma procedur igen - efter 30 sekunder in genom kattluckan. Denna gången bars bytet ut till matplatsen i köket under höga triumfjamanden. Maken fick offra sig igen och nu kånkades katten ut genom ytterdörren på andra sidan huset, fortfarande med sorken hängande i gapet.
Efter två minuter rasslade det i kattluckan i sovrummet. Sorken hade släpats runt halva huset för att återigen visas upp. För tredje gången åkte både katt och sork ut, kattluckan låstes och måltiden fick avnjutas utomhus.

Så den här teorin om att katten tror att bytet lever verkar inte stämma på vår gammelkatt i alla fall. Jag tror han betraktar oss som sin flock och gör vad hans gener säger åt honom att göra. Hålla oss vid liv med färska delikatesser!

Hade han förslag på dryck till delikatessen också?