Att jag har två katter beror till stor del på att två katter fångar fler möss än en. Så att det jagar är helt okej. Att en och annan fågel stryker med är tråkigt, men som sagt, katter är rovdjur och följer bara sin instinkt. Har hellre döda möss och sorkar på mattan än levande i trädgården och i skafferiet. Det är just det där att bära ut och att de kommer in igen med samma kadaver som stör mig. Och lite att trampa i halväten mus när man kommer upp på morgonen...
När de tar in levande möss är jag inte heller särskilt imponerad.

Det motverkar ju musfångarsyftet med att ha katt. Det är mest den ene som gör så. Ibland tappar han bort dem under tiden han leker med dem.

Den andre knäcker nacken fort och lätt, sedan kan han leka med den i en kvart, men det är ju en annan sak. Han har åtminstone koll på grejerna.
Djungelvrålandet med det där speciella lätet hade min honkatt mer av än killarna. De jamar gärna högt och länge när de kommer in med något. Fast det kan de göra ändå, bara för att de vill ha mat, uppmärksamhet eller vad som helst. Lagom kul när man precis har somnat och ska upp tidigt dagen efter... men ändå. Tror att honan var mer intresserad av att mata mig. Killarna är nog mer intresserade av att äta själva i lugn och ro, antar jag efter att ha läst denna tråd.
Jag gnäller på kattingarna och deras byten, men de är goa mina pojkar. Visst ska de jaga. Men mest är de ju till för att jag ska kunna slösa min kärlek på dem. Och det är de riktigt bra på!