Igår var begravningen. Den var fin. Familjen upplevde det hedrande med den stora uppslutning av arbetskamrater och vänner som tyckte om honom och ville hedra. Var bjuden till sammankomst efteråt tillsammans med familjen några släktingar och vänner. Det känns enormt ensamt nu. Inget mer sittande i lusthuset och äta god mat, dricka gott vin och prata om allt mellan himmel och jord. Inga fler trädgårdsdagar. Inga fler utflykter. Han var så bra att vara själv tillsammans med. Det är inte förrän nu som sorgen sätter in. Saknar honom så mycket!
|