Idag skulle jag åkt ut till Matui/Somes island och inventerat jättewetor. Men det blev så dåligt väder så jag ställde in allt.
Det har regnat och blåst ca 27kmh sen igårkväll. Det är ca 7 grader inne/ute.
Dels blir det inte många wetor att idmärka och notera, dessutom så är det jobbig terräng, mycket lera, klättrande, snårig skog och jag har fortfarande ont i armen sen två veckor tillbaka då jag sträckte mig när jag halkade och grabbade tag i en gren för att inte halka omkull.
Nåväl. Jag kan ta upp lite om Wetorna jag inventerar.
Det finns lite drygt 11 arter av jättewetor, varav arten Deinacrida rugosa eller Cook Strait giant weta som den heter är den jag inventerar.
Wetorna tillhör familjen Anostostomatidae, med undantag grottwetorna som tillhör familjen Rhaphidophoridae.
Generellt sett så finns wetorna endemiskt bara på Nya zeeland även om närbesläktade ordningar och släkten finns i Sydafrika, Australien, Tasmanien och Nordamerika.
De Nya Zeelänska wetorna indelas i fem grupper.
Jättewetor
Trädwetor
Groundwetas frittöversatt till markwetor.
Betewetor Eng Tuskwetas
Och grottwetorna då.
Wetor var tidigare mycket vanliga innan människan kom till Nya Zeeland och utgjorde den ekologiska nischen som möss, råttor och andra däggdjur motsvarar i övriga världen. Wetor tillhör en urgammal grupp som levde redan under Gondwanatiden då Nya Zeeland bröt sig loss och isolerades. Wetfossil har dock hittats i Australien med, men där finns inga nulevande så i bemärkelsen är även Wetorna här "levande fossil" Jättewetorna är dessutom ett bra exempel på Gigantism som uppstår på isolerande öar. Innan människorna kom hit var wetornas enda naturliga fiender ugglor. I nuläget Ugglearten morepork eftersom en andra arten laughing owl, Sceloglaux albifacies är utdöd sedan 1914. Även världens största nattskärra, the New Zealand owlet-nightjar, Aegotheles novaezealandiae jagade dem med. Även den är utdöd sedan 1960-talet. Även de "levande fossilerna" Tuararor äter wetor. Urgamla reptiler som liknar ödlor, men tillhör en helt annan ordning. Kan även tänkas att den numera utdöda??? Kawekaweau jättegeckon, Hopolodactylus delcourti (världens största gecko) även åt wetor.
Jättewetorna är viktiga fröspridera då de äter matrial och fröer som passerar genom matsmältningen och sedan gror. De är alla nattaktiva och tackvare goda tepraturhållningar kan de hittas från allt till alpina områden, till grottor, träsk och sandstränder. De saknar även vingar, men vissa arter som ground wetas hoppar bra, i övrigt kryper alla arter.-
Jättewetorna, släktet Deinacrida som betyder typ förskräcklig gräshoppa är större till storkelen än ngn i de övriga grupperna. De är bland världens tyngsta insekter och blir upp till 10 cm. Stört är arten, Little barrier island weta. Jättewetorna är förövrigt växtätare, ganska långsamma och generellt sett mindre sociala än övriga släkten av wetor.
Flesta arter av jättewetor är utdöda på fastlandet och numera lever på små isolerade däggdjursfria öar. Detsamma gäller flesta övriga wetor med. Även om det förekommer ett fåtal. Vi har bla trädwetor här hemma runt husknuten och jag ska bygga ett sk Wetahotel med så fort jag har lite matrial att bygga med.
Ngra ggr i månaden åker jag som jag tidigare skrivit ut till Matui/Somes island och Inventerar the cook straight giant weta. 30 st trälådor utplacerade runt om på ön där varje låda är indelade i olika fack, ingen låda likt dne annan. TAnken är att se om Wetorna föredrar ett särskilt mönster att ligga i under dagtid, samt idmärka alla och ev få reda på antalet wetor. Hittar man döda wetor ska de skickas in till en wetaexpert som tar dna prover på alla för att särskilja släktmönster. Honom har jag inte fått träffa ännu så jag är inte hundra på vad han vill visa ännu. Det är dock märkt att många ggr när det ligger fler wetor i lådorna så ligger alltid honorna på hannar och inte tvärtom. Honorna är för det mesta större med och känns lätt igen på sitt äggläggningsrör.-
Rolig fakta är att deras avföring som liknar 1 cm små korvar luktar hyacint.
Första gången bajs luktar gott tror jag? Hahaha.
Förövrigt så bor det andra djur som skalbaggar, spindlar, och olika ödlor i lådorna med
Matui/Somes är ett underbart ställe att volunteer arbeta på. Får man möjligheten att komma till Wellington så ska man inte missa det.
Så de stora runda wetorna är jättewetor varav en ätandes på en inhemsk liljeart, sen har vi 2 bilder på tree wetas varav en bild när en äter på en blommande koromiko, Hebe stricta om jag inte misstar mig.
Förövrigt blev det en varm choklad nere på trädgårdsmarknadens cafe och en inköpt King fern, Marattia salicina. Upp till 4 meter stor. Tidigare ganska vanlig på Nya Zeeland, men numera ovanlig och bara i gamla orörda dalgångar. Ska bli kul och se hur stor den kan bli
Hoppas ni haft en skön helg hemma i värmen
Bifogade miniatyrbild(er)
Nu har jag hittat hit igen.
17-06-2009, 05:33
