Ser man på!!!! Det funkade faktiskt. "Sweet as" som de säger här...
Idag har jag ledigt och tanke på vädret så är det ganska skönt.
Har regnat nonstop i 2 dagar nu och med vindstyrkor på 50 km/h.
Jordbävning hade vi häromdagen med. Söderut var det största jordbävningen på över 100 år med 7,8 på ritcherskalan. Förövrigt starkaste jordbävningen i år i hela världen.
För det mesta är det tre till sju jordbävningar omdagen på NZ, men flesta är för små för att märkas.
Men 7,8 kände vi även här.
Wellington ligger ju dessutom precis över en förkastningszon, dvs två kontinentalplattor som möts och krockar.
Lustig känsla när man just upplevt en jordbävning.
Jag skulle ju skriva lite om Kākās skrev jag ju sist. Jag väntade lite med att skriva lite ihopp om att hitta lite bilder och information .
Kākās (Nestor meridionalis) är stora papegojor som tillhör familjen nestorinae tillsammans med kean och den nu utdöda Norfolk island Kākā år 1851. Även en utdöd form från Chatham island finns, men är ännu inte beskriven.
Kākās var tidigare mycket vanlig papegoja och inom maorikulturen sades det att de var trädens kungliga akrobater. De fanns tidigare spridda över både nord och sydön men sedan 1930 talet fanns bara ett fåtal kvar på spridda platser. Även om ett stort antal vilda Kākās förekommer på platser som Whirinaki och Pureora forest park, så minskar i antal. Kākās kräver stora skogar med höga träd och dessa finns det inte mycket kvar av heller idag.
De är dessutom viktiga pollinerare av flera träd och blommor. Födan består av nektar, frön, frukt och frön främst från bla flax, kōwhai och rātā.
De har en stor stark kraftigt böjd näbb som de använder för att öppna frön och nötter. Näbben används även som en tredje fot vid klättring. De går även ner på marken för att gräva efter insekter och larver som utgör bra protein tillskott.
De är nyfikna och väldigt högljudda, men blir de skrämda så klättrar de ivrigt högre upp i träden där de senare stannar och nyfiket tittar på.
De häckar i djupa ihåliga stammar ibland mycket nära marken, i ett fall jag känner till så hade ett par även sitt bo på marken under en övertäckt rishög. (kanske trodde de att de var kiwis ? ).
Äggen ruvas i ca 3 veckor och ungarna stannar i boet i ca 2 månder innan de lämnar det. Dock ännu inte flygfärdiga. Detta medför även en stor risk då de är lätta byten för bla hermeliner, katter och possums.
Minsking av antalet Kākās beror troligen mest på förloring av naturliga miljöer till kalhygge och utbredning av odlad mark. Tävlandet av föda med introducerade djur som possums, hjortar och grisar, men även introducerade getingar som i vissa fall faktiskt dödar fullvuxna fåglar med tävlandes om bladlusdagg från löss som Gossen Ruda tidigare i tråden frågade om.
Bladlussdaggen är en viktig del av födan och vidare häckning och kan vara ända orsaken till att Kākān häckar i det området.
Att utvecklats i en miljö utan rovdäggdjur gör de också sårbara vid häckning. Att häcka i djupa hålor med bara en utgång gör att både ägg och ungar är sårbara för råttor, hermeliner, possums. Ruvande honor är dessutom extra sårbara för hermeliner och vilket leder till att förhållande honor och hanar resulterar i flest hannar.
översta bilden visar resterna av en radiomärkt Kākā i ett hermelin bo. Andra bilden visar resterna av en ruvande hona som antagligen blivit hermlin mat.
Department of conservation har flera nationella projekt varav två huvudprojekt:
* To maintain a viable population of South Island kākā in the beech honeydew forests of the northern South Island. (The Rotoiti Nature Recovery Project aims to establish a mainland island reserve on the doorstep of Nelson Lakes National Park. This project will assist kākā by controlling predators within the reserve.)
* To study the effects of pest control on North Island kākā in the Waipapa ecological area with the aim of maintaining a viable population within a central North Island podocarp forest.
Kan tillägga att North Island och South island kākā är två olika underarter.
De kākā jag arbetar med härstammar ifrån ett gäng juvenila kākās som släpptes ut 1996 i området Mt Bruce. Numera ett reservat och centrum för conservation med flera utrotningshotade arter som Takahe, Kokako och kākā. Tidigare sträcke sig skogen från Mt Bruce över hela rimutakas som i ett bälte hela vägen till Wellington kallat the Forty Mile Bush.
. Hela skövlades tyvärr under början av 1900 talet, men en man L.O. Falkner, och hans familj ville bevare en bit urskog. Den biten är inte mer än 225 hektar om jag inte minns fel.
Ett urklipp av L.O. falkner när han beskriver sin första morgon at Mount Bruce, November 1888.
"Tired after our journey we slept soundly in our tents, being awakened to a gloriously fine morning by a chorus of tuis and bellbirds. Undisturbed by human interference the stately forest giants majestically dominated the scene while beautiful mamaku ferns stood in groups overhanging the river and reflected in the water.
The whispering of the breeze in the tree tops, the flutter of innumerable birds in the branches above all presented to us a picture of natural beauty never to be forgotten by those privileged to see it."
De kākās vi har i Karori sanctuary som reservatet heter här har ca 56 st numera vilt flygande. De stannar och häckar i reservatet med ses då och då flygande även över stan och botaniska trädgården. Helt underbar syn.
De stödutfodras dessutom med papegoj pellets och madlar. samt sockervatten.
Numera byter vi ut de gamla holkarna i trä vartefter till nya i stora plast av ngn slag. Dels hindrar de rovdjur från att ta sig in och det hindrar även ungfåglarna, kākātonåringar från att förstora holkarna genom att tugga sönder dem. Det blir mer eller mindre bara flis och spån kvar. Dessa nya holkar har gett stora framgångar i Mt Bruce, så vi hoppas att de ska ge samma resultat även här.
Väntar med spänning till i vår när de nya kullarna ska ringmärkas
Ska snart fixa lite trädgårdsbilder när vädret är bättre. Vissa trädgårdar bryr sig ingen om eller så har de ingen stil alls. tex familjen som har låtit asfaltera hela framsidan och numera har 3 st 40 cm krukor i rokokostil ? med halvissna fuschior i full brännande sol stående utmed huset.
Andra har helt underbara native trädgårdar
Sånt vill vi se mer av
Redigerat av Orkidétjuven: 24-07-2009, 04:16
Nu har jag hittat hit igen.
17-06-2009, 05:33
ja de slipper i alla fall klippa gräsmattan... 
