Jag har slutat och knappast börjat. En gång i forntiden fanns det en gammal stenmangel i hyreshuset där vi bodde. Den funkade bra och jag fick hjälpa mamma att mangla. Lite konstigt med tanke på hur lätt man hade kunnat klämma sig men hon litade väl på mig. När Gossen var en liten gosse var han snäll och lydig.

Hörde aldrig att någon blev skadad, det värsta väl när någon missade med en rulle och starka män med eller utan domkrafter fick baxa upp klumpen igen. Har en svag aning om att vid ett tillfälle sprack en stenskiva.
När vi sen flyttade till småstugeområdet fanns det en liknande mangel i källaren till "konsumhuset" som man kunde låna/hyra, men när den servicen upphörde blev det problem. Ett tag använde vi en handdriven mangel som man fick veva fram, antingen kom den från min svägerskas morföräldrar eller från en auktion. Minnet bleknar med tiden.
Efter ett tag köptes så ett eldrivet underverk och mamma kunde mangla själv och när som helst. En Asea Skandia. Efter hennes död 1986 tror jag att jag använde den ett par gånger men det var för jobbigt så nu står den bara och tar plats. Jo, strykjärnet står på den med en IKEA-katalog från 97 som skydd.
Egentligen skulle jag kanske kränga av den men efter det skulle jag säkert behöva den så det får nog vara. Hela huset är ändå proppat med saker som kan vara bra att ha.