Meriona och Bettis undrade varför man ville räkna råttor. Ja vi kanske inte riktigt räknar de en och en, men så här går det till.
I ett område som har en möjlighet till i framtid utplacering av tidigare förekommande fågelarter så vill man veta förekomsten av råttor, vesslor, hermeliner, possums och eventuellt igelkottar innan man placerar ut fåglar.
Är det så att det helt enkelt är för mycket pest djur kommer fåglarna kommer aldrig ha en chans att återhämta sig, utan att det blir snarare som att servera de på silverbricka ( dvs ingen inplantering)
Dessa trackingtunnels har vida, vita papper på var sin sida och en bit svart stämpel i mitten en bit jordnöts smör som ohyran lockas av.
Ett område har flera tracks varav varje track har mellan 30 till 60 tunnlar. Genom att placera inventera och se hur många tunnlar som besöks, (tack vare svarta fotavtryck av stämplen för man ett överslag på hur mycket ohyra som eventuellt rör sig i området på en natt.
Är det många tunnlar som ger utslag med fotavtryck sätts vidare åtgärder in som nya fällor, nytt eller annat märke på råttgift och i storskaligt utrotning så släpps ett gift ut med helikopter och sprids som äts däggdjur.
1080 som de kallar det här. Det är ofarligt för vattenlevande organismer och fåglarna äter det inte.
Flera öar i kusten och vissa landområden har tack vare detta sätt rensats på pestdjur och nu frodas tidigare utrotningshotade fågelarter där- Kokakon är en av dem och de häckar bättre än förväntat. Man räkande med att ha 2000 häckande par år 2020, men redan nu är man uppe i 1500 häckande par. Så det går bättre än förväntat.
(Lustigt nog så verkar det som att hannarna föredrar att häcka med varann, men det är nog bara en fas
haha)
De här tunnlarna är i ett område som är så otroligt fint som en orörd urskog.
I en inte alltför avlägsen framtid ska både kokakos och robins, samt ngn annan art jag nu inte minns vilken det var inplanteras på nytt.
Ett reservat där allmänheten inte har tillträde och som aldrig har skövlats. Stora hundraåriga rimuträd, miro, rata, trädormbunkar, kristallklara vatten och fisk samt lite ovanliga fåglar som riffleman. En släkting till gärdsmygen.
Jag kan inte släppa hur underbart vackert det var. Och det är ändå 6 timmar sen jag kom hem.
Skulle skogen återigen få sjudas av fågelsång från Kokako, så då kommer jag aldrig komma därifrån.
Jag ska berätta mer om Kokako´s och myterna runt dessa snart.
Riktigt spännande fågel.
Men nu säger min partner att vi ska se på film.
Återkommer snart igen med fler bilder både från skog och trädgårdar.
Redigerat av Orkidétjuven: 18-08-2009, 09:38
Bifogade miniatyrbild(er)
Nu har jag hittat hit igen.
17-06-2009, 05:33
