Hjälp hur ska vi göra ?, Kanin eller inte.. Alternativ

[råse-marie]

Fick telefon från en där barnen tröttnat på sin kanin en vädurshona 2 år gammal.
Är nu i valet och kvalet om vi ska ta över eller inte ???
Kan man ha kanin och fortfarande ha rabatt???Vi har ju en sån plutte gård( atriumtomt )
Det skulle vara jättekul att få glädja våran dotter( ja för mig oxå) det enda är att jag är allergisk, vet inte om jag tål kanin men hö tål jag inte.
Vi hade därför tänkt att den skulle bo ute året om , men få vara inne och kela ibland så klart.
Vad tror ni ????( är mest nervös för mn rabatt..... )
Tänkte fråga om vi får prova ha den ett par veckor så jag ser med min allergi.

[amaira]

Hej!

All diskussion till trots, saknar jag en aspekt i diskussionen.

Jag syftar inte just till dig Råse-Marie, utan vill bara lägga till min egen infallsvinkel.

Om man som småbarnsförälder inte vill ha djuret för sin egen skull, så ska man inte skaffa något åt barnen!!!

Djur är inga leksaker.

Barn kan mycket sällan själva ta ansvar över ett djur i längden.

Barn tröttnar.

Däremot, om man själv verkligen vill, så är det underbart, att tillsammans med barnet ha ett djur att ta hand om!!!

Barn älskar att få göra saker tillsammans med vuxna, och att som barn få dela ansvaret över ett älskat djur, tillsammans med en förälder som delar denna kärlek - är en ovärderlig gemensamhetskälla, som har så oerhört mycket att ge barnet (och föräldern).

Den förälder som inte själv vill ha ett dur, som inte med kärleksfullhet är berett att ta ansvar över det, och lära känna det, ska istället köpa något av alla de mjuka gose-djur som finns i handleln.

Dom tål att kastas i i ett hörn eller en garderob, när nyhetens behag gett med sig, och känslan bara övergått till "krav".

Å andra sidan, så kan man ju införskaffa djur, som bara får flytta runt, till barn efter barn efter barn, utan att få känna sig rotade någonstans.

Och så blir små-djuren nervösare och nervösare, räddare och räddare för människor - och ju mer de flyr människor, desto mindre tycker människor om dem.

Det blir en ond cirkel.


Nu syftar jag inte till en tryggt djur som får byta hem, det brukar gå mycket bra!!!


Jag har själv fött upp kaniner, och slaktat dem och ätit upp dem.
Redan som barn gjorde vi så här på gården.

Ibland kom det folk och ville köpa kaniner åt sina barn.

Ibland sålde jag, med glädje!

Men lika ofta lät jag bli, "hade inget till salu", eftersom jag kunde se att djurvana saknades, och intresset inte ens fanns...

Då behöll jag dem hellre, lät dem ha ett bra och värdigt liv, och en snabb och smärtfri död, och ett värde i att bli till föda - och nåt fabriksuppfött djur slapp hamna i min gryta.


Ta nu inte åt dig, Rose-Marie, jag riktar mig inte till dig, eller nån annan som skrivit här.
Jag skriver bara - som uppfödd med djur, och genom livet djurägare - min egen åsikt sedan många år tillbaka. (jag har också vuxna barn)

Det kanske tål att tänkas på...

/amaira