Men det är inte så lätt....Det började på Valborg. Min dotter flögs döende med helikoter till Sahlgrenska efter att ha blivit felbehandlad på KSS i Skövde. Bakgrunden till detta är att hon har opererats för cancer ett par gånger de sista åren. Allt verkade gå bra ett tag, men innan julen -03 klagade hon över att det "satt något i halsen". När hon sökte hjälp på KSS fick hon höra att det var "psykiskt"!!!!! Hon blev allt sämre, gick ner till 40 kilo i vikt p.g.a. att hon inte kunde svälja längre....Till slut blev hon inlagd på KSS och då hade hon en kraftig infektion i halsen. Läkarna kör ner en kamera i hennes igensvullna hals och gör hål på luftstrupen. Hon får ligga i två dagar, de ger henne antibiotika men kollar väl inte hennes journaler. Hon har myelodysplastiskt syndrom och svarar inte på all antibiotika, varvid infektionen spred sig genom hålet i halsen och det blev livshotande.
När hon kom ner till Gbg säger läkarna att hon antagligen inte överlever operationen. Den informationen fick jag på Valborgsmorgonen. Sitter hela dagen och stirrar på telefonen.
Men min Nina är en krigare! Hon överlevde! Nu var ändå inte det hela OK, hon hade alltså en elak tumör i halsen! I förra veckan fick vi besked om att hon har en till! En som galopperar. Nu väger hon bara 36 kilo och i fredags sattes cellgift in för att försöka få bort tumörerna. Vi i familjen är vid det här laget rätt slutkörda, har inte mycket förtroende kvar för sjukvården , men försöker leva något så när normalt. Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan och tar en dag i taget.
Naturligtvis kommer detta att anmälas.
Jag känner mest ett stort hat mot de nonchalanta läkarna. Har inte orkat vara på nätet och har inte kunnat bestämma mig för om jag ska berätta detta, men ni på odla har känts som vänner och jag ville inte bara försvinna utan en förklaring....
Jag vill berätta, varför jag varit borta
08-06-2004, 10:14
