CITAT
Är det inte så med fossila arter att nästa varje fynd blir en ny art? då det är svårt att göra DNA-analyser från fossil och man många gånger inte har fullständiga skelett som går att jämföra morfologiskt så blir varje fynd en "art" sen kanske man har hittat tex. ett bakben och en skalle av samma art men de har beskrivits vid olika tidpunkt av olika forskare och blivit till två arter.
Visst finns risken med ofullständiga fossil.
Det du nämner var förr i tiden ganska vanlig händelse och jag vet inte hur många arter som fick namnet megalosaurus men det mest kända fallet är ju Brontosaurus.
Brontosaurus heter ju numera Apatosaurus eftersom det äldsta namnet har prioritet. Historien är att från början hittades ett sauropodskelett utan huvud 1877. Vad man gjorde då var att man helt enkelt tog ett huvud från en annan sauropod grupp (camarasauria) och satte den på "det nyupptäcka skelettet. Det visade sig att djuret verkade vädligt tungt och klumpigt med ett camarasauriahuvud och fick namnet Brontosaurus (åsködla). Huvudet r förövrigt ganska kort, tjockt och kompakt hos camarasaurier. SÅ den fick namnet Brontosaurus.
Ngra årtionden senare visade sig att Brontosaurus med nyupptäckta fynd inte hade en skalle som var kort och kompakt utan tvärtom. långsmal och ganska hästlik. plötsligt fick djuret en helt annan grace och eftersom Apatosaurus redan var beskriven från ofullständiga fossil innan så fick Brontosaurus byta till det rätta namnet och huvudet monterades ner och fick det rätta huvud. Detta upptäcktes så sent som 1975. Så visst händer det misstag.
Men numera är ju fältet så utforskat och väl förstått att misstag inte händer särskilt ofta. Dinosaurier är en mycket speciell grupp och de har många egenskaper i skelettet som många andra djurgrupper saknar så det är ganska "lätt" att kunna säga vad som är dinosaurie och inte. Detta gäller även inom både dinosaurieordningar, familjer och släkten och även hos arter.
I fallet med DNA så är det inte till någon hjälp direkt eftersom det rör sig om för gamla fynd och DNAt är söndertrasat til len så hög grad att det inte är till ngn hjälp. Inte förren man hittar ett bättre fossiliserat skelett eller som är så pass mummifierat att det är ben och inte mineral så kanske DNA kan användas.
Men ju bättre fullständigt ett fossil är desto bättre. Många fina fossil har ju hittats på senare tid med.
Det fossilet är ju perfekt bevarat så det är ganska lätt att arbeta med. Men även där är det ibland oklart hurvida det är samma art eller samma släkte. Men det är därför man forskar
Nya Arter!, Beskrivningar av nya arter!
03-08-2009, 06:54
