Bråk, tråk och lessamheter...... Alternativ

[Mi70]

Vi hade inbrott i bilen igår natt, bilstereon borta och dörren uppbruten. De har brutit loss stereon med mejsel så hela panelen framtill måste bytas. Som TUR är, är bilen ny, och vi har en bra försäkring så kostnaden blir 0 kr bortsett från en ny stereo...... Men det är så mycket krångel! OCH jag blir så arg..........


Inte blir det bättre av att sambon är arbetslös och håglös, jag är den enda som drar in pengar, vi bråkar på grund av jobb, pengar och ekonomi mest hela tiden, och min stora kille, som redan varit med om en skilsmässa (som tvååring), frågor oroligt hela tiden om vi skall skilja oss........

Känner mig misslyckad som mamma och som människa just nu. Och jag har inte tid att luta mig tillbaka och ta det lugnt och så, har avhandlingsdeadline till hösten och tusen saker att göra klart inom de närmsta tre veckorna, då min handledare skall läsa manus igen. *suck*

Känner att det är jag som måste vara så stark just nu, att jag måste få gnälla någonstans, hos er här...............

Usch, jag vill ta semester från mitt liv just nu, kan man det?

[Mi70]

Oj vad jag blir glad av att helt okända människor (nåja, nästan!) bryr sig!!!

Har känt mig förbisedd och osedd länge nu..........

Tack för alla uppmuntrande tillrop och stödjande ord

Visst hjälper det att häva ur sig allt, det känns ju bättre bara man har skrivit ner det hela i några rader!

Jag har också den sista veckan på allvar berättat för min sambo hur det känns att stötta och stötta och hjälpa till och leta jobb, i flera år, och att jag helt enkelt inte orkar mer utan mer gensvar från hans sida. Han har en underliggande depression som ofta är hanterbar men ibland blir värre. En period i höstas hade han medicin, och då var allt bättre, men hans doktor (vår husläkare) tror inte på medicin och fick honom att trappa ner och så småningom sluta..... Kan inte säga att jag tyckte det var motiverat. MEn, nu är han faktiskt på ams, och söker jobb. Han gör en hel del hemma,så det är inte där det kniper, utan med intresset av att skaffa ett jobb, eller orken, eller friskheten eller vilken ursäkt man nu väljer.

Min äldsta son, har superradar för bråk och osämja, något jag tror att han fått med sig genom skilsmässan då han var liten. Det räcker med en ändring av tonfallet, för att han oroligt skall titta upp, att lura honom går inte. Men vi förklarar och förklarar att även om vi bråkar ibland (aldrig så vi skriker på varandra), så skall vi INTE skiljas. Jag tror att då sånt händer som dålig ekonomi, arbetslöshet, sjukdom, inbrott etc, så tär det på förhållandet. Går man med problem länge, i flera år, så ÄR det självklart jobbigt...... Man får aldrig de bra dagarna då man har det bra tillsammans och kan inhämta stöd och kraft för de jobbiga tiderna. Det blir liksom tungt jämt....... Har man inte råd med än det ena och än det andra, och varje månad blir kallsvettig då räkningarna kommer, ja då är det svårt att prioritera att jobba på förhållandet........

Och Ullet, vad är ditt barn sjukt i, är det jobbigt behöver du självklart inte berätta, då ber jag om ursäkt.

OCh min avhandling, jag doktorera i arkeologi, och särskilt då yngre stenålder, eller som vi arkeologer säger, senneolitikum..........

Ni har ju såklart rätt, allt kommer att bli bättre. Och blir jag klar med min avhandling, så är det ett problem mindre!