Geranium., Vackra ogräs. Alternativ

[amaira]

Geranium robertianum



eller ... stinknäva, helt enkelt.

En lundväxt som jag har överallt i min trädgård (och lite överallt runt omkring). Den har flyttat in alldeles av sig själv.

Av många betraktas den nog bara som ett ogräs...

Pelargonsläkting är den, som nävorna är.

Geranium, kommer från grekiskan har jag för mig. Betyder nåt liknande "liten trana" eller nåt, och syftar på frökapseln som ser ut som en lång näbb.

Jag har fler bilder i albumet, om nån vill titta. Både på vackra ogräs, som teveronika och majveronika. Och ett nytt album om djurlivet i dammen. (vilt såklart).

kramisar/amaira.

[amaira]

Tack Gunvor!!!

Blir ju så glad över kommentarer, har ingen aniiiiiing om ifall nån tittar i mitt album, eller bryr sig om mina bilder.
(Mer än vänner jag har, som kollar en del av mina bilder via det här forumet...)

Jag älskar att fotografera, men när det gäller "duktiga fotografer" så är jag både i gott sällskap här, och emellanåt i "underläge".

Det finns verkligen många underbart fina bilder i forumskrivarnas album.

Är på väg att ÄNTLIGEN få bredband!!! JIPPI, och sen kan jag botanisera fritt i de album som finns. (Nu tar det både för lång tid och blir för dyrt.)

Det är ju lika roligt som att bläddra i trädgårdstidningar eller fina trädgårdsböcker!


Sylvia, visst är de fina! På en plats blommar de (stinknävan) ihop med ormöga (den där med de förgätmigej-liknande blå blommorna). Njuter varje gång jag går förbi.

Ja Betty, intämmer med Fenja, en verkligt härlig länk. Tack.


Vad gäller "ogräs" och "ängsblommor", så, ja vad är vad, egentligen.

Nu kan ju definitionen på " ängsblommor" vara ganska snäv - och många av dem desutom utrotningshotade, liksom den genuina ängen i sig.


Men vad som är "ogräs" varierar ju från tid till tid, från mode till mode.

Minns (har skrivit ett inlägg om det också) första gången jag var på en plantskola och fann plantor av sånt som växte som "ogräs" här.

Var så förvånad att de SÅLDE sånt. Och, framför allt, att folk KÖPTE.


Sen dess upplever jag en liten "lustighet" i allt som heter "ogräs".

Ogräs är ju sånt som växer där man inte vill ha det.
Extra mycket "ogräs" är väl sånt som har extra mycket livskraft.

Visserligen "styr" jag en hel del i min trädgård(fast ogräset styr ännu mera, mer än jag vill, särskilt kvickroten), men jag tar också fasta på sånt som VILL växa i min trädgård.

Det blir så "enkelt", och så oerhört vackert.

De där sällsynta och svåra förädlade rariteterna ... dör i min omvårdnad. Om inte jag "dör" först, av omvårdnadskraven...

Försöker finna "symbiosen" mellan mina växter, smådjuren, och mig själv, vi ska trivas med varandra.

kram/amaira