Bråk, tråk och lessamheter...... Alternativ

[Mi70]

Vi hade inbrott i bilen igår natt, bilstereon borta och dörren uppbruten. De har brutit loss stereon med mejsel så hela panelen framtill måste bytas. Som TUR är, är bilen ny, och vi har en bra försäkring så kostnaden blir 0 kr bortsett från en ny stereo...... Men det är så mycket krångel! OCH jag blir så arg..........


Inte blir det bättre av att sambon är arbetslös och håglös, jag är den enda som drar in pengar, vi bråkar på grund av jobb, pengar och ekonomi mest hela tiden, och min stora kille, som redan varit med om en skilsmässa (som tvååring), frågor oroligt hela tiden om vi skall skilja oss........

Känner mig misslyckad som mamma och som människa just nu. Och jag har inte tid att luta mig tillbaka och ta det lugnt och så, har avhandlingsdeadline till hösten och tusen saker att göra klart inom de närmsta tre veckorna, då min handledare skall läsa manus igen. *suck*

Känner att det är jag som måste vara så stark just nu, att jag måste få gnälla någonstans, hos er här...............

Usch, jag vill ta semester från mitt liv just nu, kan man det?

[Mi70]

Hej igen!


Tack för all peppning, det värmer!

Ullet: vilken kraft det finns inneboende hos människor egentligen, att då man ställs inför en situation som din t ex, så fixar man det, man överlever och klarar sig och livet går vidare och blir till och med helt ok. Jag kan föreställa mig att då man ställs inför situationen första gången, kan det kännas som att livet brakar samman och man ser ingen fortsättning. Jag har vänner som förlorat barn sent i graviditeten/i samband med förlossningen, och de berättar ofta att de får kommentarer från andra föräldrar, som "vad du måste vara stark som klarar av det, det skulle jag aldrig göra". Fast man GÖR ju det, överlever, fortsätter leva, vad är alternativet, att lägga sig ner och dö? Har man dessutom fler barn, så MÅSTE livet fortsätta. Nu menar jag inte att förlora sitt barn kan jämställas med att få ett multihandikappat barn, men det kan jämföras utifrån att det man hade planerat för, ett friskt, levande barn, helt plötsligt förändras, och man måste anpassa sig till en helt annan verklighet än den man hade planerat för.

Myskmadra: min sambo jobbade för 3 år sedan i it-branchen, där hade man ingen tanke på att anmäla sig till a-kassan....... Så när arbetslösheten slog till, och bara fortsatte, så stod han där. Idiotiskt, javisst. Tydligen ganska vanligt bland de med höga inkomster som red på den sista it-vågen. De fick stå med lång näsa utanför den sociala trygghetsgrinden tack vare sin inställning då de jobbade. Så han har varken rätt till a-kassa (endast alfa kassa som betalas ut sporadiskt efter ca 6 mån väntetid), eller sjukpenning. OCh därför blir han också sämre behandlad på ams, han har ingen ersättning och måste därför inte heller uppfylla alla de krav som arbetsförmedligen ställer på arbetslösa, vilket gör att det inte är lika bråttom med hans arbetslöshet.........

Så vi har faktiskt bara en inkomst i familjen, plus barnbidrag och underhållsstöd...... Det funkar, men det blir aldrig tillfälle till att spendera något, och skor och vinterkläder och cyklar etc får mor- och farföräldrar köpa, vilket de iofs gör utan knot, till och med leende, men ändå!

Hursomhelst, i eftermiddag skall sambon sitta och jobba med att söka jobb, han var hos arbetsförmedligen i går och hämtade hem en hel massa jobb (jag jobbar hemma just nu och använder då datorn).

Susanna: det låter kul att gräva i grekland! Själv är jag bara "vanlig" arkeolog, utbildad i Stockholm. Just nu gräver jag inte, utan jobbar på avhandlingen.

Alla: Tack!!!

Nu tar jag nya tag