Det här är riktat direkt till Blomkronan!och även er andra, som tänker som hon, vilket större delen av friska människor, som aldrig varit drabbade av sjukdom, gör.
Jag sitter själv i samma sits som Anma och hennes man. Kommer att bli utförsäkrad för att det inte går att bevisa att jag inte kommer att bli frisk innan jag dör.
Om du skulle träffa mig irl, skulle du inte kunna se på mig att jag är sjuk!
Då tar jag fram mitt bästa humör och biter ihop om smärtan som alltid finns där. Finns heller ingen anledning att berätta för dig hur jag mår när du inte ser mig. När jag inte kan sova på nätterna för att smärtan inte vill ge med sig. Hur jag kämpar för att inte ge upp. Gnyr och stönar vid minsta felrörelse. Ger mig i kast med saker jag egentligen inte klarar av, men känner att jag vill göra för att inte bara gå in i en garderob och låta smärtan och de eländiga känslorna ta över.
Jag har alltid älskat att arbeta. Gillat att ha mycket folk omkring mig, gärna haft "för mkt" att göra, älskat att ställa till kalas mm mm. Inget av detta är möjligt i dag.
Jag tränar dagligen för att fortfarande kunna röra mina leder. Travar runt mycket i trädgården under sommarhalvåret, för att jag fortfarande vill kunna gå när jag blir 70. Kan inte gå längre sträckor än 50-100 meter utan rollator. Kan inte sitta still mer än 10 minuter en kvart. Ibland inte ens så länge.
Men, jag fyller min trädgård med sommarblommor och perenner, som jag drar upp från frö. Pysslar om dem så gott det går och njuter av varje sekund, som jag lyckas glömma bort att jag är sjuk. Jag kan se på människor som ser min trädgård att de tänker:"Hur kan hon få sjukersättning? Hon kan ju knappast vara sjuk!"
Har inte haft en enda sjukdag under mitt liv, bortsett från ngn enstaka förkylning, och aldrig legat samhället till last.
Har betalat skatt och försäkringsavgifter från den dag jag började arbeta för 41 år sedan(orkar just nu inte räkna ut hur mkt pengar det rör sig om). Har varit medlem i ett fackförbund och en a-kassa under hela denna tid. Blev sjuk 2004. Autoimmuna sjukdomar, psoriasis med följdsjukdomen psoriasisartrit och pga ständig värk har jag oxå drabbats av fibromyalgi för två år sen. Det känns som tandvärk i hela kroppen och pågående rotfyllning utan bedövning i alla leder när det är som värst.
I år åkte jag ur A-kassan(man gör det om man varit sjuk i mer än fem år!)
Sista oktober utförsäkras jag, om inte ett under inträffar innan dess.
Mina läkare och FK:s läkare, samt min handläggare på FK är rörande överens om att jag inte kan ta något på marknaden förekommamde lönearbete.
Men försäkringen gäller inte eftersom jag och Anma, hennes man och c:a 50:000 andra sjuka människor inte kan bevisa att vi antingen kommer att dö inom några månader eller aldrig någonsin bli friska. Därför får vi heller inte
sjukpension tills vidare.
När vi nu blir utförsäkrade och skickas till arbetsförmedlingen, tar det c:a en vecka innan vi är tillbaka i sjukskrivning. Och då inträffar det som våra kära liberalcentermoderata politiker räknat ut för att spara pengar.
Vi får inte någon sjukersättning, eftersom vi inte har någon
sjukpenninggrundande inkomst baserad på årsinkomst av arbete. Vi får samma lilla bidrag som de som
aldrig varit med i någon A-kassa. Dvs. 223,00/dag.
Kära Blomkronan,
har du något avlönat arbete jag kan ta. Där de inte kan förlita sig på att jag kommer varje dag. Att jag inte kan sitta stilla och att jag inte kan lyfta, bära eller ens gå några längre sträckor. Eller kanske du känner någon som vill anställa en 62-årig kärring med glatt humör.
PM:a mig då, så börjar jag på måndag.
PS. Sluta snacka skit om din "hundkompis"!!! Du har ingen aning om hur hon mår!!!!! DS.
pps. Kämpa på Anma och krama om din man. Vi måste klara det här oxå.
DS.
Redigerat av Red Top: 10-10-2009, 12:29
Utförsäkrad! PANIK!, Försäkringskassan
10-10-2009, 08:35
Jag har inget emot ER
