Jag kan inte komma på just nu vad som är
"höjden av snålhet"... däremot så skulle jag vilja berätta lite från min uppväxt i min familj, (låter som om jag vore 100 år...) för när jag var sisådär tonåring och fram till i 30- årsåldern så tyckte jag att mina föräldrar var SÅÅ snåla.
Jag tyckte att dom var så snål så att vi var då och då ovänner över detta.
Tack och lov, att idag så förstår jag varför dom gjorde som dom gjorde... men det skulle till en ekonomisk krasch för mig, innan jag fattade....
Dom (framförallt pappa) sparade på allt i hela sitt liv: tomma konservburkar och burkar av alla de slag, äggkartonger, urväxta kläder och skor, trasiga bildelar, trasiga trädgårdsredskap, medicinburkar, plastflaskor. Kaffefilter och dammsugspåsar var ju givet att de återanvändes så länge det bara gick. You name it! Allt "kunde vara bra att ha".
Om några ex skor slängdes så sparades remmarna, ev spännen och ibland tom sulorna för de kunde klippas till och användas som gummipackningar.. för pappa lagade alltid allting själv. "
Alla sparade 25-öringar kunde vara början till en 100-lapp."
När de gamla stora 5-öringarna försvann så sparade han alla som han kom över. Sedan använde han pelarborren och borrade hål i dom allt vartefter han behövde en kopparpackning. Billigare packning än så fanns inte köpa någonstans, sa han.
Han sparade och återvann i hela sitt liv...
Mamma sparade på knappar och dragkedjor minns jag.
Jag minns när jag gick i 7an och skulle få ett par nya vinterstövlar som jag hade önskat. Ett par svarta. Men pappa tyckte inte att det var några bra stövlar. Det var ingen bra kvalité sa han.
Istället körde vi 7 mil till en duktig skomakare som själv tillverkade bla cowboystövlar helt i läder/skinn/ullfoder och rågummisula... (samma skomakare som gjorde skor till vår Drottning). Det skulle vara dubbla sömmar på allt för att de skulle hålla i MÅNGA år... Jag tyckte själv att dom var helt ok, då. Snygga faktiskt. Men några av mina klasskamrater hade aldrig sett
såna cowboystövlar och skrattade åt dom. Därefter skämdes jag varje gång jag hade dom på mig, minns jag. Idag ångrar jag att jag slängde bort dom. Dom var nästan helt oslitna när dom åkte på majbrasan.
Jag minns inte vad stövlarna kostade, säkert dyra, men bara det att pappa föredrog kvalitén före inköpspriset för det hade han igen i längden, att dom skulle hålla längre, gör att jag som vuxen har tyckt att han tänkte rätt. Numera är det ju oftast så att alla inte har råd att köpa bra kvalité men däremot nya stövlar varje år går bra... (?)
Lite av det jag menar är: Att vara försiktig med sina saker och att återanvända det som går är bara helt fantastiskt bra. Köper man hela tiden nya saker, bara för att man vill, oavsett inom vilken kategori det är, så kommer man säkerligen inte att få en bra ekonomi såtillvida man inte tjänar stora mängder pengar.
Jag är uppväxt i en god ekonomi, fast det förstod jag inte då för jag fick så sällan det jag ville ha. Men när jag väl fick något så var det alltid väl genomtänkt och "rekordeliga" saker...
Det var ju
tack vare all sparsamhet som det egentligen alltid fanns pengar hemma. Vi åkte på semester 3 ggr per år och min mamma var hemmafru fram tills jag började i 6an eller 7an.
Vi bodde i ett stort tvåvåningshus på 250 m2 och pappa jobbade som lantbrevbärare.
Det är en ekvation som inte riktigt kan förstås i min skalle. Det var endast genom deras snålhet (som jag alltid tyckte..) eller försiktighet som allt gick så bra.
Numera är jag nog själv ganska snål, men ändå väldigt frikostig när jag har råd. Det går ju lite i vågor hur man har med pengar... Ibland snålar jag så förbaskat.. och ibland är jag så slösaktig.. vet inte vad det tjänar till egentligen, fast antagligen så tycker jag väl att det är bättre att snåla ibland än inte alls...
Att INTE snåla tycker jag bara är dumt!!!
Att inte betala HELA sin del av notan var bara dumt. Det är så dumt så att det är sniket!
Förhoppningsvis så räknade h*n fel och allt var ett misstag, eljest så har ju personen i fråga bara legitimerat sig själv...