CITAT (Margith @ 09-11-2009, 15:20)

När jag var 16-17 år började jag samla på en "riktig" servis.
Mamma hade lärt mig att porslinet ska vara av stengods, då håller det.
Mmmh mamma hade naturligtvis rätt.
Nu har jag ätit i 30 år på Gustavsbergs Dart och porslinet är fortfarande i hyfsat skick, trots 2 barn och många flyttar.
Men jag är urless på det!!
Men snåljåpen kommer krypande i mig... inte sjutton kan jag ju slänga bort fint, dyrt porslin, bara för att jag är less på det
Tradera är ingen lösning, jag vägrar att paketera porslin så att det går att skicka kors och tvärs över Sverige!
Nu är sonen så stor att han önskar "sånt där man behöver när man flyttar hemifrån" i julklapp

Min första tanke var att han får gå iväg på Duka/Cervera eller nån sån affär och välja en servis som han gillar. Delar till den är ju jättebra julklappar/födelsedagspresenter.
Men kanske gör jag honom en otjänst då?
Om 30 år kanske han är lika urless på porslinet som jag är på mitt och önskade att jag hade köpt ett billigt porslin åt honom som bara måste bytas inom max 5 år

Jag VILLE samla på porslin när jag var i tonåren (tror det handlade om att vara "stor"

), men mamma tyckte jag skulle vänta, hon menade att man sällan har samma smak när man är 17 som när man är 27 eller 37

, och hon hade helt rätt (visserligen tycker jag fortfarande Sundborn är vacker, men jag skulle inte vilja ha den....). Samma sak med bestick, hade jag fått välja hade det blivit det krusidulligaste som fanns, det är inte riktigt min stil nu kan vi ju säga....
Om sonen önskar sig saker till hemmet, varför inte köpa något snyggt neutralt i bra kvalité, men inte något överdrivet lyxigt? Så kan man både använda det till vardags och fest, och vill man ha något annat om 5 eller 10 år (alt om han flyttar ihop med någon som har en annan smak/stil) så kan man antingen lägga undand det med gott smvete?