Hej Gunilla! Jag har inget alls emot att vi har olika åsikter i diverse frågor. Livet vore trist och föga utvecklande om alla var överens.
Jag tycker naturligtvis att Gardners påståenden ska debatteras och granskas kritiskt. Problemet är att alltför ofta fastnar debattörena i ideologier. Jag har inte mycket till ideologi. Jag har däremot en åsikt om att ibland så har utredare inom socialtjänsten förutfattade meningar om män. Det kanske är naturligt att få den uppfattningen om män efter några svåra utredningar där män gjort sig skyldiga till grova övergrepp. Jag har tyvärr också stött på män som gjort sig skyldiga till oförlåtliga övergrepp men också sett kvinnor som bara stått bredvid och tittat på. Jag har även träffat barn som farit illa av kvinnors behandlig där socialvården av någon anledning inte kunnat ingripa. Jag blir därför lite rädd när jag hör någon hävda att kvinnan alltid har rätt mot mannen. Hade det funnits resurser så tror jag det varit bättre om det hade funnits en manlig och en kvinnlig utredare i varje utredning liksom man försöker ha när det gäller äktenskapsrådgivning. Vi män har inte en chans ensamma när det gäller verbala diskussioner med kvinnor.
Jag delar absolut inte Narrans uppfattning om att samhället tar om hand för många barn. Jag har sett fantastika resultat som bra fosterhem har uppnått med psykiskt eller fysiskt misshandlade barn. Att det sedan sker felaktiga omhändertagande ibland är tragiskt men vem är felfri.
Jag har fall som jag stött på privat som jag grubblat på i mer än trettio år. Gjorde jag rätt? Det måste ofta vara ett helvete att vara socialsekreterare och hur ni klarar att ha egna barn under tiden fattar jag inte. MVH Jan Lindgren
|