Jag hoppas det kommer en rik kines och slantar upp det som behövs, det är ju ändå jul snart.
Jag tänker på sonens bästis vars föräldrar båda jobbar på Saab, det känns inte bra alls...
Jag tänker på vänner som har någon nära som jobbar där, eller i företag tätt kopplade till Saab.
Jag tänker på alla restauranger och hotell i stan som lever på att Saabare äter och besök kommer. Jag tänker på alla butiker som ingen har råd att handla i.
Jag tänker på mig själv, för om ingen har råd att köpa hus, så kan vi heller inga bygga. Om alla är arbetslösa så har inte heller kommunen råd att beställa byggjobb.
Så jag kommer stenhårt att tro på en lösning till sista dagen är kommen. Det finns inget alternativ.