jag har haft linser sedan augusti -74. Rätt länge nu. jag minns när jag provade första gången. Optikern droppade Belladonna i ögonen, satte i linserna och skickade ut mig i 3 timmar. Augustisol!!!! Såg nada! Tur att Pappa var med. Efter 3 timmar kom jag tillbaka, han tog ur linserna och sa att det såg bra ut..... skickade hem mig med linser, vätska och allt som behövdes. Dagen efter var ju ögonen normala. tog nog 4 timmar at få i dem utan att jag grät floder..... en vecka senare bestämde jag mig för att sluta med spegel. Jag fattade ju att jag måste kunna få i och ur linserna även där det inte finns speglar.... Sedan har det varit en oändlig radda med frågor, farligheter (på grund av mitt oförstånd) och en evig tacksamhet över att kunna se utan ramar framför ögonen.... Nu är jag över 50, och behöver läsglasögon, livet består nu av 1 linser, 2 läsglasögon + linser, 3 glasögon som jag kan läsa med (men inte såååå mycket mer) 4 glasögon som jag ser som en hök med på håll, men som inte går att läsa med..... osv osv.... Trots allt älskar jag mina linser, dock inte när luftkonditionering tar kål på tårvätskan och linserna bränner fast i ögonen....... Men ändå, pröva, stå ut och försök igen..... det är en befrielse.
|