Måndag morgon och jag har så hemskt svårt att komma igång. Har redan missat min vanliga buss, men det är inte så farligt för vi har flextid. Men bara tanken på att resa mig och gå ut får mig bara att gråta. Sorgen över min älskade kisse är fortfarande så stor, jag känner mig smått förlamad. Men det sämsta jag kan göra är väl att stanna hemma och tycka synd om mig själv, så jag måste verkligen ta mig iväg.
Grym morgon. vill inte.
30-11-2009, 07:08
