Någonstans måste det vara ett systemfel. Jag får aldrig ihop ekvationen.
Att man anses för gammal för arbetsmarknaden innan har fyllt 50 - men politikerna vill att vi ska arbeta fram tills vi fyller 72. MED VILKA JOBB DÅ??? Och hur ska man orka jobba som förskollärare tills man är 72?
Katastofsiffror på antalet långtidssjuka, förtidspensionerade, invandrare utanför arbetsmarknaden, unga vuxna som aldrig heller kommer in på arbetsmarknaden - för varje det drabbar är det en personlig tragik - VILKA JOBB SKULLE DE FÅ? VAR STÅR DE TOMMA PLATSERNA?
Överallt ska man spara: gamla ska få ett halvt ägg i stället för ett helt, grannar ska städa hos dem som hemtjänsten inte hinner med, Apotekfilialer lägger ner, Svensk kassaservice lägger ner kontor, färre busslinjer - allt innebär att man drar ner på personal = allt färre arbetsplatser. VAD SPARAR VI TILL?? VART GÅR PENGARNA? NÅN SOM VET?
Det måste vara nått som är totalfel!
Sen de som ska hjälpa folk till arbete skuldbelägger dem som hamnar i arbetsllöshet. Man betraktas som lat, dum och som om situationen vore självvald. Att man skulle vilja vegetera på samhället. Man skickas på idiotkurser - om man har tur. Många får besked om att pengarna till kurser är slut. Och politiska beslut drabbar dem som redan har det svårt, samtidigt som en politisk och ekonomisk elit lever på en helt sanslös ekonomisk nivå. DET ÄR SÅ ATT MAN KAN SPY!
Varför tillåter man ungdomar att utbilda sig till yrken som inte finns? Det måste väl vara en korrelation mellan utbildningsplatser och arbetstillfällen. Hur många utbildade inom "media" behöver vi i landet? Vi behöver undersköterskor inom äldrevården - inte fler som vill jobba på TV3. Är det inte att lura ungdomarna att ha så många utbildningsplatser inom sektorer som bara leder till - ingenting. De måste ju få reda på det vuxna livets realiteter. Vi kan ju inte ha överflöd på frisörer, kockar, stylister, journalister, castingfolk, filmredigerare. Det är ju flashit och häftigt - men totalt verklighetsfrämmande.
--------------------
Eva i zon I
|