Arbetslös!, Jag blev i onsdags inkallad till chefen Alternativ

[ah56]

Klockan fyra bad chefen att få tala med mig. Utan vidare omsvep berättade han att de hade för avsikt att säga upp mig på grund av "arbetsbrist". Allt var klappat och klart. Lönerna skulle moderbolaget ta hand om och redovisningen skulle köpas in per timma av ett systerbolag. Det känns helt overkligt.
Jag har tre månaders uppsägningstid och skall gå på semester vecka 28. Jag fick veta att om jag var "samarbetsvillig" så skulle det räcka om jag satt med "den nya" under nästa vecka, så behöver jag inte komma tillbaka efter semestern. Han berättade också att detta var det svåraste han gjort och att han inte kunnat sova på natten. Som om jag bryr mig. Det var en otrevlig eftermiddag för honom medan hela min livssituation förändras. Jag är 48 år och vet inte hur det ser ut på arbetsmarknaden för "halvgamla" ekonomer. Ser inte fram mot midsommarfirande och semester nu precis.
Kommer ju i och för sig att ha tid med min kolonilott nu.
Kan berätta att jag är den lägst avlönade på företaget som går i särklass bäst av alla i koncernen så det borde inte finnas besparingskrav.
Kan också berätta att kollektivavtal saknas (enda bolaget i koncernen utan) och att vi drivit frågan under 1 1/2 år och har stöd av koncernchefen.
Känns för djävligt just nu.
Annika i Mölndal

[adrian]

För gammal eller för ung...?

Det är lika illa för en 48 som 28 åring när det gäller jobb...

Jag fick mitt 1:a riktiga jobb när jag var typ 28 (tror jag).

Sen sparkade de ju oss allihopa på Ericsson...
Jag jobbade i 4,5 år där, och då är det ju inte så fruktansvärt för de som kanske jobbat 10-15 år eller mer...

idag är jag (nu står det still...) 36 år och jag har haft riktigt jobb endast i 4,5 år...
För det andra jag gjort räknar jag inte som äkta jobb...

Folk säger att det är hemskt att få höra att "vi är för gamla"...

MEN jag tycker inte det är så hemskt, för vad var jag när jag sökte jobb??
För ung?
För medelålders eller för gammal?
Det spelar ingen roll, vi vill ju alla ha ett jobb för det blir ju en del av vår identitet..
Gammal som ung, vi sitter ju i samma båt allihopa.
Man får göra det bästa av situationen, jag tillbringade många av mina arbetslösa år med att göra sånt som andra kanske drömmer om...

Livet är ett ÄVENTYR som väntar på oss alla...

Sitter man fast i sitt jobb så går många kul chanser bara förbi oss och när vi närmar oss slutet kommer nog många att tänka:
-:Varför gjorde jag inte nåt annat än att ge mitt liv till det där dumma jobbet???
Det har man inget för i slutet tror jag.
DÄREMOT så känner jag idag som stått utanför arbetsmarknade att jag är RIKARE än många andra på Äventyr och upplevelser som jag aldrig skulle kunnat få ta del av om jag haft ett jobb, bil och familj redan från början...

Jag ångrar inte mycket utan är glad för att jag tog steget ut i världen och levde lite "mer" än mina bekanta...

Tråkigt att du miste jobbet det ÄR hemskt men kanske du nu får en chans att leva lite mer med dig själv?

Du kanske har någon dröm som ej blivit uppfylld?

Livet väntar på dig, och du har ju bara EN chans...

Tänk på detta NU inte då det är försent...
Jag har ett tillfälligt jobb just nu och vet ej om jag ska ta ut mina pappadagar eler ej...

Tar jag ut dem blir min chef "jättesur" och blir det inte kul för mig där...

Tar jag INTE ut dem missar jag en del av Min sons uppväxt i början...

Vad ska jag välja?

Livet eller kanske ett fortsatt jobb...?

Sånt är svårt att välja, men din dörr är ju redan öppen...

Kram på dig,