Arbetslös!, Jag blev i onsdags inkallad till chefen Alternativ

[ah56]

Klockan fyra bad chefen att få tala med mig. Utan vidare omsvep berättade han att de hade för avsikt att säga upp mig på grund av "arbetsbrist". Allt var klappat och klart. Lönerna skulle moderbolaget ta hand om och redovisningen skulle köpas in per timma av ett systerbolag. Det känns helt overkligt.
Jag har tre månaders uppsägningstid och skall gå på semester vecka 28. Jag fick veta att om jag var "samarbetsvillig" så skulle det räcka om jag satt med "den nya" under nästa vecka, så behöver jag inte komma tillbaka efter semestern. Han berättade också att detta var det svåraste han gjort och att han inte kunnat sova på natten. Som om jag bryr mig. Det var en otrevlig eftermiddag för honom medan hela min livssituation förändras. Jag är 48 år och vet inte hur det ser ut på arbetsmarknaden för "halvgamla" ekonomer. Ser inte fram mot midsommarfirande och semester nu precis.
Kommer ju i och för sig att ha tid med min kolonilott nu.
Kan berätta att jag är den lägst avlönade på företaget som går i särklass bäst av alla i koncernen så det borde inte finnas besparingskrav.
Kan också berätta att kollektivavtal saknas (enda bolaget i koncernen utan) och att vi drivit frågan under 1 1/2 år och har stöd av koncernchefen.
Känns för djävligt just nu.
Annika i Mölndal

[alex]

Stackars dig ! Men det jag reagerade mest på var detsamma som felix matte, dom kan väl inte ta in en NY istället för dig, om det är arbetsbrist heller? Protestera ordentligt hos facket, du ska inte behöva ställa upp på att lära någon NY dina arbetsuppgifter och rutiner. Ha en skön semester (tja, så skön det nu går då) och försök att tänka på annat. Jag känner med dig, trevlig fortsättning på helgen

Jo, jag förstår att det känns fördjävligt, men det är ändå inte så konstigt rent ekonomiskt om arbetsgivaren sparkar en som har jobbat ett tag och sedan tar in en ny, då denna som kommer in har en lägre lön än den som fick sparken, sen när denna har jobbat i något/några år så får denne sparken osv. osv. för att hela tiden hålla nere lönkostnaderna.

Men den verkligheten är ingenting som jag tycker att vi ska sträva emot, då det som sagt känns fördjävligt för den enskilde individen.

Det är inte säkert att man har tänkt på detta viset(det har man troligen inte), men det är inte helt omöjligt.