ÅH TACK än en gång!!!!!
Rutig buskmätare .... ååååhhhh vilket romatiskt namn ... jag har en rutig buskmätare... *suckar hänfört*
Och så har jag ängsblåvinge!!! Och tosteblåvinge. Och ... puktörneblåvinge?
Denna puktörneblåvinge är fotad hemma, alltså en mil från platsen där de andra puktörneblåvingarna håller hus.
Visst är det en puktörne- ?
CITAT
Det arttypiska är den vita fläcken mellan dom röda kantfläckarna och raden av svarta punkter innanför, mitt på vingens utkant.
även om "den vita fläcken" inte är direkt vit... ??? Den var ganska liten också... *blir snurrig i huvudet*
Här är en del av den platsen där jag fotade de sista fjärilarna:
Smörblommor och prästkragarna syns mest här, men det finns gott om kärringtand (som är värdväxt för flera blåvingearters larver), kråkvicker, klöver, brudbröd, olika rödklint, jungfrulin, humleblomster, ja, en mångfald med blommor, inklusive lite "vattenmarker".
Jag bor på en gammal gård, med tillhörade gamla kulturmarker runtomkring, som jag värnar vildsint om någon mot förmodan skulle försöka hota dem. En gammal hage t.ex, som betas av hästar innehåller en härlig artrikedom.
Och så har jag min trädgård, där en del är vilt igenvuxen. Och lite skog (som jag avverkade 50% av i julas då jag tog en julgran
) ett par små berg, lite igenvuxen åker (där jag värnar mina brännässlor) osv.
Så förutsättingarna finns.
Men "civilisationen" tränger sig tätt inpå, jag bor bara fyra mil från Stockholoms centrum.
Nya villor växer upp som svampar ur jorden. "Min" finaste blomsteräng, blev en vändplan för bilar... (var givetvis inte på mina ägor, tyvärr. Det var alldeles utanför min tomtgräns) .
Sånt gör ont i själen.
Då har jag först levt i alla år, med lycka över ängen, varsamt plockat och varit så försiktig, rädd om växter och blommor, insekter och arter ... och så kommer det en bulldozer ... wwwooooommmmm...
Varje nytt hushåll som flyttar ut (och det är mellan ca 5 och 50 om året (!!!), tycks ha i snitt tre katter, varav minst två av dessa gillar mina fågelmarker. Ekorrarna har försvunnit (katter är bra på att ta ekorrungarna), tofsvipornas rop över åkrarna börjar tystna. (Dessa fåglar bygger ju sina bon på marken).
Visst finns det gott om fåglar kvar ... kajor, skator, kråkor ...
Men jag är på väg att bli "allergisk" mot dessa inträngande katter, det HÄR är inte "landet"! Jag älskar djur, och att bo på landet. Men "Landet" är inte "katter".
Jag älskar dessutom naturen, och naturupplevelser.
Min vildvuxna trädgård där många flyttfåglar huserar, får jag inhägna mot invasionen av katter...
Där civilisationen möter den vilda naturen ... avgår "civilisationen" med segern...
Men det är en seger med besk eftersmak ... en förlust för alla parter...
Mitt hjärta gråter ibland, inför enfaldens starka frammarsch...
Men jag brukar försöka skjuta dessa sorliga tankar ifrån mig. Det enda de leder till, är ju att jag blir ledsen.
Här kommer istället ett par bilder till, på en lurvig tjockhuvad, vackert färgad, ganska liten (men svårflirtad - gentemot kamera) fjäril, som jag undrar över namnet på.
Kanske kan den på bilden sammanväxlas med Liten Tåtelsmygare (som jag också har här, men inte på bild).
fler fjärilar, ???
28-06-2004, 19:10
