Jag visste att rosdille var farligt! Har hållit igen i många år. Ungefär som att sitta på en häst som vill skena...
Men det gäller att komma ikapp också. Jag har kanske 20 gamla rossorter på tomten som jag måste försöka sortbestämma först. Och så 16 nyplanterade där jag redan glömt namnet på 5... De enda det är ordning på för tillfället är sticklingarna.
Och så håller jag på att bereda platser för rosorna, men jag köper in dem snabbare än jag hinner tänka till riktigt och ned i backen vill ag att de ska komma snabbt... En del av min äng kommer att bli någon slags "rosrum" med bågar och allsköns saker, men egentligen vill jag nog att de ska poppa fram och överraska lite mer diskret i allt det vilda...
Och så måste jag få kläm på hur jag ska blanda till jorden. Hittills har jag gått på någon slags känsla och strödda tips men nu vill jag försöka bilda mig en uppfattning på bättre grunder.
Smaken för rosor är minst sagt yvig, jag har inte en linje i någonting och tycker om många olika sorter. Ena veckan tänker jag att jag ska satsa på kraftig busk här som kan vara i vildängen, andra dagen köper jag en ros som helst vill stå lite stelt i rabatt...
Ni kanske kommer ihåg hur det var i början, ni som hållit på ett tag.
Snälla som bara den tycker jag att mina rosor är. Tidigare har jag kanske satt 1 per år eller så och de har inte fått mycket av mig men nästan alla överlever ändå. De jag givit lite mer ger väldigt mycket tillbaka.
Idag slog första austinrosen Graham Thomas ut och jag har inte kläm på digitalkameran än... Vackra daggdroppar i tidiga morgonljuset på den gula, fulländade, lite strikta blomman. Nu på dagen vecklar hela blomman ut och jag har svårt att göra någonting annat än att gå förbi, dofta och känna på den.