CITAT (dahla @ 22-01-2010, 16:20)
Glöm nu inte att det är en ganska liten andel djurhållare som låter djuren fara illa... vill man leva på djurhållningen så måste djuren faktiskt må bra... annars får man inget för köttet hos slakterierna.
Att det skiter sig i vissa svinstior, stall eller ladugårdar kan man inte lasta alla djurhållare för.
Att det händer kan bero på precis vad som helst... alkoholism, deppression, skillsmässa, dödsfall i familjen eller nån annan hemsk sjukdom... Det finns väl kanske för få "skyddsnät" i branchen men det är nog ingen som missköter någonting med illvilja.
Ät mer närproucerat om ni kan... det kanske kostar lite mer men smakar troligtvis även lite mer...
Ja, det kan du ju intala dig för att stilla ditt samvete. Gång på gång kommer sådant här upp och det är samma rationaliseringar hela tiden. Ett djur slutar inte att växa för att det mår psykiskt dåligt, överlevnadsinstinkten är ändå stark och djuret kommer inte att sluta att äta och därför inte att sluta att växa. Vad gäller fysiskt lidande så fortsätter de ju uppenbarligen att äta ändå, de slutar ju inte att växa. Menar du att slakterierna märker på köttet om grisen lidit fysiskt(inom en rimlig gräns såklart) eller psykiskt? Hur märker de detta?
Den där mat-Tina som alltid propagerar för svenskt kött och hur bra det är stod ju för ett tag sedan och tillagade sitt kvalitetskött från en av de gårdar Djurrättsalliansen filmat och jag kommer nog aldrig att hålla med henne om att det var kvalitet.
Visst sker det inte i vartenda djurstall, men det är långt mer utbredd än vad vi vill tro. Att det tas upp på det här viset borde inte ignoreras, det borde få oss att konsumera mer medvetet för att förhindra att sådant här lidande kan ske. Sponsra inte sådana här grisfarmare!
Det handlar kanske inte om illvilja, men i de flesta av fallen handlar det förmodligen om lättja och ekonomi. De ser grisarna som produkter och inte levande kännande individer och behandlar dem därefter. Grisarna har ett pris på sig när de lever och ett pris på sig per kilo när de dött, det här präglar bondens syn på djuren och djurens liv. Det handlar många gånger om att effektivisera och få ner kostnaderna samt göra verksamheten mer storskalig och automatisera, allt detta på djurens bekostnad som vi nu åter igen ser ett av många exempel på.
Närproducerat i sig innebär ju ingenting, om man nu inte själv varit och kollat upp att gården är okej d.v.s. Men KRAV-märkt och ekologiskt är ju helt klart bättre än konventionellt uppfödda grisar.
CITAT (dahla @ 22-01-2010, 17:19)
Jo, men vi får inte glömma att dom flesta djurhållarna i Sverige även lever på jord och skogsbruk... dom har då djuren som en bi-inkomst eller en del av det stora hela... dom tycker jag vi ska gynna ifall vi ska äta kött.
Kan vi inte gynna de som tar väl hand om djuren i stället? Jag vill inte att vi skall bli helt cyniska och skita i var våran mat kommer ifrån som så många redan gör. Jag tycker gott att man kan lägga ner litet extra tid på att kolla upp var våran mat kommer ifrån och konsumera på ett medvetet sätt som leder till minskat lidande. Om vi nu tvunget måste äta kött så kommer djur alltid att behöva dö, om de skall behöva dö för att bli mat så är väl det minsta man kan begära att de fått ett drägligt liv? Ändå är det så många som köper det kött som passar plånboken bäst och lägger samvetet åt sidan när de går med vagnen i affären.
Ett liv som gris, Europaversionen
21-01-2010, 14:33
