Vet inte riktigt hur jag skall formulera det här. Jag blir bedrövad. Vi har en tradition i Sverige med starka självständiga kvinnor. Nåde den gårdskarl som inte lydde husfrun! Kyrkan kom emellan och raserade en del (tex nyförlösta fick inte gå i kyrkan då de var orena) men det mesta har ordnat upp sig igen.
Har ni tänkt på hur en vanlig svensk vigsel ser ut? Paret går tillsammans fram till prästen. Ingen far som ger bort sin ägodel (dotter) till en annan man här inte! (Det nymodiga att ge bort sin dotter är en styggelse!)
Våra arvslagar gör ingen skillnad mellan könen och det känns naturligt. Eller? En doktorsavhandling häromveckan pläderade för att Sharia skulle gälla om arvslåtaren så önskade (läs mindre arv till döttrar).
Lägger man samman allt nytt (egentligen väldigt gammaldags) som kommer in på "önskelistorna" nu så ser framtiden mörk ut för våra döttrar.
Vill vi verkligen ha det så? Vill vi ha olika lagar beroende på vilken gud vi tillber? Vill vi ha ett skiktat samhälle? Vart tog innebörden av integration vägen?
Nej, in med ljuset - ut med mörkermännen!
--------------------
Rensar ogräs i sydligaste Bohuslän, ett blåshål i zon 2-3
|