Mitt liv med kvickroten (del 1 - 5)
(år 1990-2004)
Del 1:
Nyinköpt hus med vildvuxen trädgård på bästa åkerjorden. Hade hört att potatis tar bort ogräs. Grävde upp grässvålen och satte potatis. Resultat: idealiska livsbetingelser för kvickroten. Potatisarna blev perforerade och oanvändbara.
Del 2:
Hade hört att täckodling tar bort ogräs. Täckte med ett tjockt lager halm. Enda resultatet att det vanliga gräset dog, medan kvickrot, maskros och tistlar blev extra frodiga.
Del 3:
Hade hört att man skulle bottna med lager av tidningar. Gjorde detta och staplade halmbalar på detta. Tanken var att få en ogräsfri sträcka runt hela tomten för att sätta en häck. Efter något år började det grönska ovanpå halmbalarna. Kvickrot. Halmbalarna hade vuxit fast lämnades att multna på platsen. Även här hade jag lyckats kväva vanligt gräs och främja kvickroten.
Del 4:
Hade hört att grisar skulle äta kvickrot. Sagt och gjort lånade tre grisar som fick gå hela sommaren och böka. De bökade upp stora härvor av kvickrot, men sedan trampade de ner dem igen! Inte åt dom den inte! Förutom allt besvär med att mata, vattna och fånga in förrymnda grisar, samla ihop bort stenar och skräp som de bökade upp, så stod jag även inför problemet hur jag skulle få tomten jämn igen. Fick be en bonde komma med traktor och harv.
Del 5: När kvickroten började spira på den nyharvade ytan gick jag över den med sprutan en gång innan jag sådde gräs. Trots detta stack det upp en hel del tufsar med kvickrot i det nysådda.
Epilog:
Den enda metod jag är nöjd med är täckning med svart plast på stora ytor i taget. Och därefter på med gräsfrö snabbt som attan. Och framför allt inga rabatter. Bara gräs och buskar. Numera lever kvickroten och jag i fredlig samexistens........ För det finns somt som är värre.........