CITAT (Myosotis @ 01-03-2010, 11:58)
Han är så söt...
Jag har ju aldrig haft egen hund så jag har inte så stor erfarenhet av hunduppfostran, men jag läste en gång att när hunden är i den åldern och testar gränser, ska man helt låta bli att träna (inte bara inkallning), bara gå tråkiga koppelpromenader. Efter ett tag (kan det ha varit 6 veckor? Du märker ju själv när han mognat) så börjar man träna lydnad igen, hunden ska då vara jättelycklig att matte/husse äntligen leker med honom igen. Jag tyckte det lät så vettigt, vad säger ni som har egen erfarenhet? Man slipper tjafset och maktkampen. Inkallningen ska vara rolig, inte tjatig. Och den funkar ju bättre också när hunden är glad över att bli inkallad, istället för att förknippa det med en irriterad matte som man har lärt sig att man inte behöver komma till.
Hej Myosotiis - o alla andra! Jag tror att det handlar om att vara så konsekvent som möjligt. Även under slyngelåldern. Läser Cesar Millan-böcker just nu och har börjat praktisera en del av hans tips. Framförallt att hunden behöver rejäl motion - att få röra på sig. Märker att Viggo verkligen mår bra av det och en del oönskat beteende som jag tolkat som "valpbus" har minskat/försvunnit.
Centralt i Cesars (o säkert andras metoder) är att man som husse/matte ALDRIG får vara irriterad, utan man ska vara välvilligt "cool". Dvs inte tjafs utan välvillig bestämdhet.
Jag är för okunnig för att säga huruvida den metoden du beskriver är bra eller inte, men jag tror mer på att hunden efter ordentlig motion (ok med koppelpromenad, som ju inte behöver vara tråkig) så går det att träna o leka en del. Tror också på det flera skriver här: Det handlar om att skippa den egna frustrationen, gilla läget och börja om från början med viss träning. (Ja, o kör nu när vi är ute på öppna fält inkallning med flexikoppel o i den inhägnade trädgården får han springa lös o tränar lite inkallning där också... Godis som belöning. Inga bestraffningar.)
Fråga:
Det är säkert andra här som har läst/kollat Cesar Millan o hans metoder. Han är väldigt tydlig med att "flockledaren" alltid måste gå först. När jag är ute o går med Viggo ute på fälten här, använder flexikoppel, så låter jag honom springa både före o efter. (Tycker själv att det är roligare att han får springa mer fritt o att jag kan se honom.) Däremot när vi går "stadspromenad" på trottoarer osv så måste han gå vid sidan/strax bakom. Han verkar inte ha några problem att anpassa sig... men: Gör jag fel?
Dagens Hundbild, 2010
21-01-2010, 10:05
