I Stockholmstrakten är det alltför många som "vågar". Vågar med motorsågen, med slöa fogsvansar och rostiga sekatörer. Vågar stympa och amputera träden och sedan kalla det tuktning.
Vad modigt...
Ibland önskar jag att det fanns samma känsla för träd som med trä. Inte går man loss med slöa sågar och fnasar sönder virket man ska ha som dörrfoder, panel mm. Ändå är trädet så mycket mer levande än virket. Kräver till och med finare snittytor än de där huslisterna, som ju enkelt kan bytas om man råkar bryta dem.
Jag är inte emot formklippning även om jag själv inte är lika fascinerad som Hannele av dess konst. Det är en konst, och kräver mer arbete och mer kunskap än att kapa ett träd i halvor...
Många tror att man kan forma träden hur som helst. Göra maskros av solros skulle ingen försöka sig på. Men det gör man ofta med träden. Sådant gör ont i en trädälskares hjärta.
--------------------
|