CITAT (Margith @ 09-11-2009, 15:20)

När jag var 16-17 år började jag samla på en "riktig" servis.
Mamma hade lärt mig att porslinet ska vara av stengods, då håller det.
Mmmh mamma hade naturligtvis rätt.
Nu har jag ätit i 30 år på Gustavsbergs Dart och porslinet är fortfarande i hyfsat skick, trots 2 barn och många flyttar.
Men jag är urless på det!!
Men snåljåpen kommer krypande i mig... inte sjutton kan jag ju slänga bort fint, dyrt porslin, bara för att jag är less på det
Tradera är ingen lösning, jag vägrar att paketera porslin så att det går att skicka kors och tvärs över Sverige!
Nu är sonen så stor att han önskar "sånt där man behöver när man flyttar hemifrån" i julklapp

Min första tanke var att han får gå iväg på Duka/Cervera eller nån sån affär och välja en servis som han gillar. Delar till den är ju jättebra julklappar/födelsedagspresenter.
Men kanske gör jag honom en otjänst då?
Om 30 år kanske han är lika urless på porslinet som jag är på mitt och önskade att jag hade köpt ett billigt porslin åt honom som bara måste bytas inom max 5 år

Ibland är ungdomarna väldigt fästa vid saker de vuxit upp med. Om sonen gillar den servisen ni har kanske du kan ge honom den så kan du köpa en ny själv?
Jag har porslin från flera serviser. Använder mest vita enkla jättesnygga köpta på Duka nån gång på 80-90-talet, tyvärr finns den inte att köpa längre. Inte minsta flisa har gått i någon. Funkar både till vardag och till fest. Så har jag kvar en mörkbrun servis från Höganäs 70-tal tror jag. Bra när man serverar "blek" mat. Den kommer att överleva tredje världskriget och ibland funderar jag faktiskt på om det går att få tag i fler.
Uppläggningsfat och karotter är en väldig blandning av loppisfynd och arvegods. Favoriterna är fat, skålar och en soppterrin i Blåeld från Rörstrand och en skål designad Stig Lindberg. Kul att duka med lite variation tycker jag, som dessutom har 5 olika sorters temuggar, men bara 2-3 av varje.