CITAT (mamamaggan @ 25-03-2010, 23:04)

Bymentaliteten tror jag bidrar till att ingen förälder gjorde något. Man vågar inte för då blir man utstött. Eller så resonerar man som så att grannens trevliga pojke kan inte ha gjort något sådant . Eller så är man släkt med honom .
Eller så tror man helt enkelt inte att en trevlig person man tror sig känna väl kan göra något sådant. Jag har själv i bekantskapskretsen en kille som vi alla kände som en svärmorsdröm, superintelligent, artig, hjälpsam glad och omtänksam, som när han var 18 år mördade en man som antastade honom. Fastän detta hände för nästan 20 år sedan är det svårt att ta till sig att just denna kille är en mördare och för honom och hans familj är det en oerhörd tragedi, någonting som aldrig läker.
Gita