Kameran har fått jobba hårt så här är ett litet axplock. Inte så mycket blombilder men det kommer fler tillfällen.
En rovspindel visades här för ett tag sen. Här kommer en bild på mamma P. mirabilis vaktande sin avkomma. Ungarna syns som en mörk klump uppe i bospinnet.

Dagen efter hade ungarna börjat röra sig lite i boet. Mamman syntes inte till men jag hade kanske skrämt den av misstag.

Så en bild på en Guldbagge. Finns 3 svenska arter så jag nöjer mig med att nämna släktet, Cetonia. Baggarna är blombesökare, larverna lever i murket trä eller myrstackar. Baggarna kan behöva gräva sig ut efter kläckningen så dom har kraftiga grävframben. En egenhet dom har är att täckvingarna har en slits där flygvingarna kan stickas ut så dom flyger med stängda täckvingar. Mycket ovanligt.

I sjön var det livat värre. På fredagen låg en skäggdoppingsfamilj och fiskade i vassen utanför. Det var för nära för doppingarna i viken längre bort så det blev slagsmål. Dessa här fick ge sig och simmade iväg. Nu idag var dom tillbaka och fiskade men det räckte med att hanen i revirhävdarfamiljen upptäckte dom och kraxade lite för att dom skulle ge sig av. Bättre fly än illa fäkta. Den yttre fågeln har 4 ungar på ryggen vilket är vanligt i början.

När jag var till komposten med ett lass höll jag nästan på att trampa på något som rörde sig på marken. Först tyckte jag att det var en groda men grodor har inte vingar! Det var en liten rödhakeunge, inte flygfärdig. Vissa fågelungar är sk borymmare, dom ger sig iväg innan dom kan flyga. Sen sitter dom på marken och piper för att få mat av föräldrarna. Av pipet i omgivningen att döma så var den här inte ensam.
Strategin är nog att om en predator upptäcker ett bo stryker alla ungarna med. Här är dom visserligen lite mer sårbara och lättupptäckta men mer utspridda. Det funkar nog bra i naturen men är inte så lyckat om det finns för mycket markrovdjur i trakten, katter t.ex.