Fast jag kanske kan det själv...
Det är den där stora "vingliga B52:an, som jag äntligen fick in några bilder på. Den stora snabbflygaren, som jag tar förgivet är en pärlemorfjäril av nåt slag. Han har susat förbi några gånger under de sensate två veckorna. Nu fann jag honom i färd med att inta en måltid.

Han är stor, vet inte om jag sett en större fjäril här! Svårt att se på bild, men färgkullan han sitter på, är av medel-prästkrage-storlek (om det säger nåt).
Eftersom han är så stor, gissar jag på stor pärlemorfjäril.
Undersidan har han inte behagat visa mig, jag har inte haft en chans. Än mindre att fota då, förstås.
Vacker och pampig är han i alla fall.
Efter ett par minuter lyfte han, flög över staketet, och över hustaket, och var borta, nu igen. Han är inte lättflirtad, men jag är inte heller den som ger mig.
Fast flyga över tak kan jag ännu inte - bara vara envis beundrare när han visar sig.
Jag ska nog lyckas komma under vingarna på honom vad det lider.

/amaira.