Jag är helt klart en kustmänniska. I för sig har jag inte bott vid kusten i så många år, men alltid haft en längtan till havet och alltid gjort mycket utflykter i skärgården.
Nu bor vi i Östhammar på vintrarna och på en ö här utanför på somrarna. Det är perfekt! Mina vinterpromenader går via Klackskär, campingplats och naturområde vid vattnet, som nu denna årstid är fullproppad med husvagnar.
Fördelen är också att Östhammar ligger i en vik så några större stormar har vi inte här. Däremot är min man en stormfantast, så vi brukar ta oss till Öregrund när det stormar, där är det ju mer öppet mot havet. En vinter var vi de enda ute i den hiskeliga snöstormen och blåsten, det tog nästan en timme att köra de två milen, men vad gör man inte...
Östhammar är en alldeles lagom sommarstad, inta alls lika packad med folk som grannstaden Öregrund på somrarna, som ju är en riktig sommarstad och helt död på vintrarna.
Vad jag kan sakna, fast jag ju har allt, är den karga kustmiljön som finns när havet får göra sitt, vindpinade tallar och vildrosor som knappt överlever i klippskrevorna, och så klart havtornen som växer längs stränderna. Men det tar inte så lång stund med båt för oss att ta sig dit.
Våren här var en vecka senare än i Uppsala. Men höstarna är längre och varmare än inåt land, och det är skönt. Havet kyler på våren och värmer på hösten.