CITAT (Kryddan03 @ 17-06-2010, 20:06)
Det var precis den skillnaden jag försökte att beskriva med finlandssvenska kontra "finsksvenska" (allttså svenska med finsk brytning). Finlandssvenska är inte en brytning medan däremot "finsksvenska" är det. Om du förstår vad jag menar?
Finlandssvenska och t ex Åländska (även i Estland och områden i Ukraina) är ju lite speciella då modersmålet är svenska men influerat genom åren av sin omgivning. Om man lyssnar till en som har finlandssvenska som modersmål och en som har finska som modersmål men lärt sig svenska är det en stor skillnad i bl a uttal.
Kryddan03, Jag förstår vad du menar, och har råkat ut dessa som bor i Finland och pratar sk. deras svenska, vilket jag fattar noll! men näsan i vädret är de och inte särskilt populära av äkta finnar. Helst vill de skicka dom hit för att få lite hyffs och folkvett. Men hur ska det gå till, vet jag inte, men jag har inte så mycket att göra på den sidan, mer mot Norge och där blir man bättre bemött om man gör sig ansträngningen att lära sig vanlig vardags-norska, så man klarar sig bra. Jag nämnde i tidigare inlägg att jag har läst 4 år konsthistoria och undervisningen och böckerna var både på engelska och tyska, så jag behåller dessa flytande gm vänner i bägge länderna.
Men som du säger, är det svårt att hänga med de finska som har en ordförråd och betoning på sin svenska så annorlunda än vad vårt språk med sina dialekter är rätt charmigt att lyssna, särskild när det gäller dom gamla som berättar om sina liv. Jag är för detta mångkulturella svenskan som finns, det ger så mycket....
.... Fuchian
Tillrättavisa sin egen dialekt
07-09-2009, 07:53
