Betalningsmoral Alternativ

[ingrid fuxwall]

Det straffar sig att vara glömsk
Mitt liv är ganska stökigt så det händer att jag glömmer/slarvar bort räkningar men det brukar fixa sig - trevliga leverantörer, som den som har hand om avloppet. Jag har betalat noga genom alla år men sedan sambon blev sjuk har jag tappat greppet så det har hänt några gånger (två) nu att jag får ett litet brev där de frågar om jag glömt betala räkningen de skickade för ett tag sedan – senast var det fem månader efter, det är frikostigt men de vet att det är mänskligt att glömma, påminner de bara så kommer pengarna och självfallet får de sin dröjsmålsränta.

Men så har vi telia.
Har både fast telefon, bredband och två mobiler genom dem och det förstnämnda har vi haft de senaste 37 åren, mobil sedan 86 men bredbandet bara i kanske tio år.

Tydligen hade jag glömt att betala en mobilräkning på ca. 300 kronor, för ett kvartal, den 31 maj. Det kom en påminnelse och det dröjde några dagar innan jag kom mig för att lägga in betalningen.
Idag kom ett brev från inkasso, med ett påslag på flera hundra kronor. Med en dag hade betalningen och kravet från inkassoföretaget gått om varandra. Sak samma innan rättsliga åtgärder vidtogs så skulle man betala innan den 1:a juli, alltså en månad efter förfallodagen och nästan dubbelt så mycket som ursprungsräkningen var.

Är medveten om att betalningsmoralen är väldigt dålig numera men blev helt rosenrasande och det har jag berättat för telia, även det att jag kommer att säga upp det vi har gemensamt – numera finns det andra att anlita.

Kanske de andra aktörerna lika benägna att låta räkningar gå till inkasso, sak samma jag blev bara så enormt arg – hur skulle Du själv reagera?

[malcolm]

Ringer man och berättar hur det är och varför så brukar till och med jättar som Telia ha en viss förståelse för det inträffade, det är aldrig kronofogden som ställer krav utan det är fordringsägarna som gör det via kronofogdemyndigheterna så kontaktar man aktuell fordringsägare så kan anmärkningen hos kf tas bort.

Jag hade själv en svår period i slutet av nittiotalet då jag helt plötsligt ställdes ensam med tre barn (4, 8 o. 11 år) så jag vet hur det kan vara, hela den trygga tillvaron rasar samman och det fanns tider då jag inte ens orkade öppna posten utan samlade allt i papperskassar. Önskar ingen det elände som detta innebar men som sagts tidigare så skickas krav och påminnelser ut per automatik men hör man bara av sig så kan mycket rättas till fast det är inte så lätt alla gånger det heller när man är under isen.

Redigerat av malcolm: 25-06-2010, 15:54

[netaave]

Ringer man och berättar hur det är och varför så brukar till och med jättar som Telia ha en viss förståelse för det inträffade, det är aldrig kronofogden som ställer krav utan det är fordringsägarna som gör det via kronofogdemyndigheterna så kontaktar man aktuell fordringsägare så kan anmärkningen hos kf tas bort.

Jag hade själv en svår period i slutet av nittiotalet då jag helt plötsligt ställdes ensam med tre barn (4, 8 o. 11 år) så jag vet hur det kan vara, hela den trygga tillvaron rasar samman och det fanns tider då jag inte ens orkade öppna posten utan samlade allt i papperskassar. Önskar ingen det elände som detta innebar men som sagts tidigare så skickas krav och påminnelser ut per automatik men hör man bara av sig så kan mycket rättas till fast det är inte så lätt alla gånger det heller när man är under isen.

Det där kan jag skriva under på också, vi orkade bara inte med sånna trivialiteter som räkningar när vi inte ens visste om E skulle överleva sin hjärntumör, posten slängdes i högar de få gånger man vågade lämna sjh och åka hem en stund.
Tyvärr tas ingen hänsyn till sånt och vi fick vackert betala i flera år sen.
Men jag upplevde både inkassobolagen och kronofogden som ganska humana ändå. Vi fick all hjälp vi behövde och lite till för att det skulle underlätta så mkt som möjligt sen och idag är vi fria från allt det.

Jag har full förståelse för att man inte prioriterar räkningar i vissa situationer, det är lätt hänt och den hopplöshet man kände när pengarna aldrig räckte sen då vi levde på existensminimum, det är inget jag önskar min värst ovän ens.