Det är visserligen sant att hästkastanjer inte tillhör de mest rotkänsliga, men att såga i grova rötter innebär alltid att man försvagar träd - mer eller mindre, med snabba eller långsamma negativa resultat. Det finns exempel på kastanjer (hästkastanjer i alla fall) som klarat kapningar som synts först 30 år efteråt som gjorde att de måste fällas. Och det finns exempel på sådana som visat svaghetstecken snabbare.
Kastanjer, oavsett sort, är ju stora och tunga träd. När de försvagas blir de riskträd, och bör inte stå kvar där det finns risk för människor. Men det krävs särskild utrustning ibland för att upptäcka skador. Vi som var med när kastanjraden fälldes vid Ffätöversten i Stockholm glömmer det aldrig. Inte ett synligt spår av svaghet i kronorna, men via genomlysning av stammarna upptäcktes sprickbildningar. Precis i färd med att slå ut sina väldoftande, stora knoppar. Människor med lägenheter intill kom förfärade ut, gråtande och ilskna. Träden hade stått där sedan 1906 om jag inte missminner mig. När de fälldes i sektioner dunsade det i gatan också av en meter korta grenar. Tungt. Inget som en människa tål att få över sig.
Jag skulle inte ha kapat en rot på en kastanj. Bygg hellre en kulle över roten med nytt gräs så att folk inte snavar. Eller led en stig förbi roten.
Hellre snubbla till än att få en kastanj i skallen.
Redigerat av Cilla: 11-07-2010, 22:12
--------------------
|