Hej!
Jag kastar mig in i den här intressanta diskussionen. Tack för länkarna, intressant men sorglig läsning.
Det är skrämmande att vi håller på att ta död på så många arter. Jag tror att allt mer eller mindre har ett samband. Vi har nötts mot varandra i årtusenden, anpassat oss och hittat en nisch. Vi är alla beroende av varandra, på ett nära eller ett långt avstånd. Vissa förluster av arter kanske får en mer direkt påverkan på vårt liv och andra kanske i framtiden och på ett oförutsägbart sätt.
Det är klart att evolutionen fortgår, arter dör och nya uppkommer, men problemet är ju att vi, människan, har en sådan extrem påverkan på miljön. Urvalet är ingenting som har att göra med naturliga skeenden på jorden, vulkanutbrott eller dyl. Vi kan ju iofs se människan som en "naturlig" katastrof som kommer att förändra livet på jorden. Faran är att vi själva försvinner i den katastrofen.
Om vi nu skippar frågan om vår egen överlevnad i artutdöendet. Varför kan inte en art få finnas för sin egen skull? För att den är vacker, luktar gott, är mat till någon annan, sjunger fint...allt kanske inte alltid måste ha ett syfte eller vara nyttig (för oss). Kan det inte räcka med att den faktiskt finns här?
Hälsningar Törnsångare
ps. Angående den utrotade organismen, smittkoppsviruset "utrotades" 1980. Om det nu var den lille krabaten Gossen Ruda syftade på. Måste erkänna att saknaden är obefintlig, från min sida i alla fall
Biologisk mångfald
11-07-2010, 19:01
Fast viruset är egentligen inte utrotat helt, Ryssland och USA har lite virus sparade på var sitt håll, men vad man vet finns det inget virus utöver dessa.
