Hej alla.
Jag tillbringar större delen av sommaren ute på en ö i Göteborgs skärgård i ett hus/tomt som jag delar med min mor. Ett nyfunnet odlingsintresse fick hit mig till detta forum och mycket hjälp har jag fått här gällande grönsaker och örter, men nu gäller det något annat, och på något sätt mer akut.
Huvuddelen av marken på ön som inte är tomter (ganska stor ö - men bara c:a 20 hus) ägs sedan generationer tillbaka av en och samma familj - öns "storbonde"

. Vårt hus ligger riktigt nära (relativt sett) ett annat hus. Mellan tomterna är det 4 meter "fägata" som ägs av storbonden. Även all mark runt tomterna ägs av denne, även om marken mestadels utnyttjas som allmänning och naturen har sin gång.
De träd som växer mellan vår och ovannämnde grannes tomt står på fägatan. Grannen har sedan ett antal år rätt att ta ner träden för att bibehålla sin havsutsikt. (Som alltid i situationer som dessa har det att göra med att att de har bott här i 70 år och vi "bara" i 30

) Detta sker varje vårvinter, och på ett sätt som får mig att vilja gråta varje gång jag ser träden för första gången på våren. Så här såg det ut i april i år:
Stympade träd - mestadels björk men även aplar.
Stympade träd: Ek nära, björk i bakgrund Träden klipps rakt av och långa bitar lämnar - de har inte en chans att läka. Resultatet har, inte helt oförväntat, blivit att träden blir hårt angripna och dör ett efter ett. Detta var för 3 år sedan en vacker, lummig björk som trotsade klipplandskapet i skärgården men sin prunkande grönska.
rest av död, stympad björk Grannens argument är att träd inte hör hemma här (för när han var liten var ön relativt kal som effekt av skövlingen), och det gör inget om de dör - och förresten kommer denna hårda "besärning" att leda till fler rotskott som ökar insynskyddet våra tomter emellan. Jag kan inte ens börja säga vad jag tycker om det argumentet.
Eftersom motsättningarna som bland annat lett till att de stympar träden utan att tala med oss huvudsakligen är en rest av relationer mellan dem och mina föräldrar har jag de senaste åren arbetat hårt på att få till en positiv dialog, vilket nu - i grevens tid - lett till resultat. På andra sidan vår tomt står en ek. En ganska stor och ganska gammal (tror jag, jag kan INGENTING om träd

). Eken mår väldigt bra där den står och växer och frodas. De senaste 10 åren har den av något skäl gått igenom något av en växtspurt uppåt (inte resultat av någon form av beskärning). Åt väster stör den vår havsutsikt också - men ekens värde som månghundraårigt liv som hör hemma i detta landskap (detta är en av de öar som hade jätte-ekar innan de försvann för att bli skepp på 16- och 1700 talen) är större för oss än just den vinkeln av utsikt. Åt söder och öster ser så väl vi som grannen ostört ut över havet.
Under våra samtal under försommaren kom det fram att även denna ek skulle stympas. (beskäras, sa han.. men se bilder ovan...) Eftersom jag lyckats få till en bra dialog har jag lyckats få något av en frist, förutsatt att JAG beskär eken så att grannens havsutsikt blir ostörd igen. Så. Här har vi det. Ingen aning om hur gammal den är - men den var i alla fall stor och frodig när vi flyttade hit för 30 år sedan - bara inte så här hög. Alternativet att inte beskära finns inte - om jag inte gör det, eller ser till att det görs, på ett sätt som är så lite skadligt som möjligt för trädet så kommer den att stympas istället. Jag har sökt igenom forumtrådarna, läst allt som finns om beskärning av vilda träd, och följt länkar (och lärt mig jättemycket om tillväxtzoner, snittytor och barkkragar

) men jag HOPPAS att någon vänlig själ tar sig tid att läsa denna novell, titta på bilderna av eken och ge mig specifika råd om hur jag skall kunna ta bort minst 1/3 av höjden på just denna kronan med minimal skada/livsförkortning för trädet samt på ett sätt så den inte strävar uppåt så mycket och måste ombeskäras om ett par år.
Om någon kan ta en vild gissning på åldern vore det kul också

Jag har satt ett cigarettpaket i grenklykan som är C.a 1 - 1 1/2 meter från marken för att ge en bättre skala på trädet. Jag känner stor ödmjukhet för detta liv - om än ej tänkande - som fanns innan jag föddes och som kommer att leva i hundratals år efter att jag dör (om jag kan hindra stympningen då...)
Här är hon:
Hotad Ek: stam - närbild
Hotad Ek: stam
Hotad Ek: krona Tacksam för svar.
MVH
Emma